Ännu en kort novell från skolan...

(Baserad på en verklig händelse...eller ja... Baserad på något som min mormor berättade för mig, tydligen brukade jag göra som barnet i den här berättelsen, ungefär...).

Varning: Dålig kvalité, skrev den här på bara en timme...hade bråttom!

______________________________________________________________________________________________

Snön föll långsamt ner och lade sig över den lilla lekparken mellan radhusen. Det var redan mörkt ute och fönsterlamporna lyste klart.

Ingen ville lämna sina varma hem, så parken låg öde.

 I en av lägenheterna satt en mormor och en liten flicka och åt pepparkakor i köket. Den lilla flickan tryckte glatt i sig de nybakade kakorna, och mormodern log trots smulorna som hon skulle få lov att ta upp senare. Barnets mor och far arbetade sent, men hon tog gärna hand om sitt barnbarn utan att klaga.

 Hon hade tänt ljus på köksbordet och satt igång radion för att få fram en julstämning. "Julen är här" spelades på låg nivå och mormodern betraktade de stora snöflingorna utanför fönstret.

 Plötsligt fastnade den lilla flickans blick på hallen bakom mormodern, som vände sig om men kunde inte se något speciellt där.

"Vad är det?". Frågade hon nyfiket och flickan svarade utan att slita blicken från hallen.

"Flickan dansar i hallen igen".

Mormodern stelnade till och vände sig om på nytt. Det var inte första gången som det här hände, och hon började tycka att det var lite skrämmande. Hon kunde tydligt se att hallen var tom, men det syntes på barnets blick att det fanns något där ändå. I alla fall enligt henne. Många barn hade låtsasvänner som bara de kunde se, och många såg monster som inte var där.

 Mormodern såg på sitt barnbarn att "den dansande flickan" skrämde henne, så hon bestämde sig för att säga det som hon alltid sa i den är situationen.

 "Är hon duktig på att dansa?". Barnet nickade.

"Vad har hon på sig?". Frågade mormodern sedan och barnet såg ut att koncentrera sig på något.

"En lång klänning. Vit". Svarade hon och mormodern log.

"Är hon fin?". Barnet nickade bara igen, fortfarande med blicken fäst på hallen. Mormodern kunde bara försöka föreställa sig vad barnbarnet såg.

En liten flicka med sitt långa hår uppsatt i en hästsvans, kanske mörkt, med sin långa vita klänning böljande omkring henne då hon snurrade.

 "Ser hon elak ut?". Fortsatte mormodern och barnet såg ut att fundera över svaret en stund, och skakade sedan på huvudet.

 "Då behöver du inte vara rädd. Hon vill nog visa dig sin nya fina dans!". Hon log när skräcken i barnets ögon försvann och ersattes av nyfikenhet.

 Barnet började applådera med ett stort leende på läpparna. Sedan såg barnet upp på sin mormor och sa:

"Jag vill dansa som flickan i hallen!".

__________________________________________________________________________________________

Jag var en skum liten unge...

 Kommentera gärna vad du tycker!

Hare gött! ^^

 //Fille