Story:

Volleyboll...den handlar om volleyboll. 10/10 would watch again! Bai!! (Yup I just had to do it again. I'm sorry).

På väg till skolan en dag stannar Hinata Shoyo vid ett skyltfönster som visar en volleybollmatch mellan två skolor, fast det är inte volleybollen i sig som fångar hans uppmärksamhet, det är en av spelarna. En spelare som har fått smeknamnet "The little giant". 
Precis som "The little giant" är Hinata inte lång och anses då inte passa i en offensiv possition, men det den här spelaren visade honom är att man kan kompensera för längden. För även de korta kan ju lära sig att hoppa.

Karaktärer:

Jag känner inte för att skriva mer än så om storyn, för annars så följer den i stort sett den vanliga vägen som de flesta sport-animéer gör. Det finns en stor tunering, de övar, försöker vinna och olika problem dyker upp längst vägen.
 Så jag tänker gå över till karaktärerna nu, och som vanligt tar jag bara upp de två "huvudkaraktärerna" i detalj. Egentligen är nog Hinata i mest fokus men jag vill ta upp fler än en, så Kageyama får också räknas med här. 
 Dock är i stort sett hela laget i stor fokus, men jag vill inte gå igenom alla som sagt.
Jag brukar ju beskriva karaktärerna här, men jag tänker nog börja hålla det till ett minimum och endast peka ut vad jag tycker om dem, för jag har insett att det är svårt att beskriva karaktärer eftersom de har så många sidor. I alla fall när de är gjorda på rätt sätt.
    Så jag gillar Hinata. Han gör en glad och det är kul att följa honom när han försöker bli bättre. Det svåra är att jag inte kan peka ut exakt vad det är som jag gillar, för det är mer kombinationen av allt som gör honom "likable". 
 Han är väldigt beslutsam och är inte typen som ger upp (ofc). Han känner till sina brister och vill kompensera för dem, och är rätt så högljudd. Anledningen till att jag tar upp det är för att jag ville ha en anledning att glida över till att prata om Kageyama...
    Så Kageyama Tobio. Han är i stort sett motsatsen, fortfarande beslutsam och vill vinna, men annars är han och Hinata vääldigt olika. Kageyama är mer självsäker (eller försöker i alla fall verka så) och har svårt att se sina egna brister. Han är inte alls lika gladlynt men inte heller särskilt tyst. Fast precis som med Hinata så är han en "likable" karaktär...okej precis som resten av laget egentligen.
   Ärligt talat kan jag inte komma på en enda karaktär som jag ogillade...de lyckades verkligen skapa ett lag som man tycker om, och det känns som att man känner till basen utav varenda en utav dem. De är enkla att skilja på och faktiskt kan jag enkelt komma ihåg det mesta.
 De andra lagen var också intressanta, och alla hade något unikt med dem, men ärligt talat kan jag inte komma ihåg de flesta...
 Så:
Favoritkaraktär:
   
Hinata Shoyo
He's such a precious cinnamonroll.

Värsta karaktären:
     
Oikawa Toru
Han är ingen dålig karaktär, but I don't like him.

Animationen:

Jag såg inga problem med animationen, faktiskt så var den väldigt bra! Kraktärerna var enkla att urskilja och matcherna såg "intense" ut som de skulle. Det var inte intense som i Knb där folk fick glödande ögon och allt var extremt överdrivet, det här var mer...lugnare? Jag menar det såklart inte som en dålig sak, jag ville bara nämna det eftersom det var något som jag lade märke till. Det var lite som...en nervarvning efter att ha kollat på knb.
Från och med nu tänker jag bara ta en gif istället för en massa bilder, eftersom de visar animationen bättre. Fast eftersom giffar är så stora tar jag bara en...så det är inte så mycket som visas.
 Just trust me, it's great.

Åsikter:

Vad finns det att säga? Jag gillar verkligen den här serien. Den är rolig, "intense" och i det hela väldigt underhållande.
Gillar jag den mer än knb? Ärligt talat så vet jag inte, för de är så olika.
Vill man se något som får en att skratta mer och är lite mera "childish", men samtidigt seriöst: Haikyuu.
Vill man se något som är mer överdrivet och fokuserar mer på att vara badass och häftigt: Kuroko no Basket.
 Båda är fucking awesome på sina egna vis, så jag kan inte välja någon över den andra.
Ska jag vara ärlig så vet jag inte vad jag ska säga...det finns inte så mycket att prata om? Av någon anledning har jag inte så många ord. Det finns inte så många specifika saker som jag tycker om? Det är mer det stora hela som gör ett så stort intryck!
  En annan sak (som egentligen borde ha en egen sektion...) är ljudeffekterna och musiken. Jag funderar på att helt enkelt börja skriva om det separat i framtiden, men just nu tar jag bara upp det här.
Den var bra, men jag brukar inte lägga märke till musiken särskilt mycket, inte förrän jag går undan och lyssnar på det separat från serien. Fast det finns vissa melodier som brukar fastna. Dock kommer jag aldrig ihåg var jag hörde dem, så de är svåra att skriva om. 

 Slutsats:

Awesome. Watch it.

9/10
Du borde verkligen se den när du kan!

Okej varför är jag så jävla snål med 10-or? Det känns som att jag måste hålla ner betyget eftersom jag jämför den med andra som jag anser vara bättre...men jag borde nog inte göra det...
 Vet ni vad? Jag tänker ändra lite. 

10/10
IT'S AWESOME, WATCH IT NOW!

There. Jag tänker gå tillbaka och höja knb också (and look at all the others). Because it deserves it. Ingen mer snålhet när det gäller 10-or! Mer 10-or till folket!
_______________________________________________________________________________________

Så andra säsongen startade för några veckor sedan, och jag har börjat kolla på den, så när den är över kommer jag antagligen skriva om den med.
 Anyway, den här recensionen var rätt så jäktad, för jag ville få ner allt innan jag glömmer bort det eller blandar ihop det med den andra säsongen. I hope it's ok at least!
 Kommentera gärna vad ni själva tycker!
Hare gött!
 //Fille   

Story: 

Basket. Den handlar om basket. 10/10 would watch again. Bai!

Okej nej, det finns mer än så. Självklart är fokuset på basket, men det betyder inte att det inte finns någon story.
Om man har sett en sport-anime förut så vet man i stort sett redan hur den här serien fungerar. Olika skolar har sina egna lag inom en sport, och alla tar denna sport otroligt seriöst. Till och med de i "middle school" (vet inte hur jag ska skriva det på svenska).
Under tre år hade Teiko middle school ett väldigt bra basketlag, så bra att de lyckades vinna allt de var med i och denna grupp av spelare fick till och med ett smeknamn; "The Generation of Miracles". Fast såklart splittrades denna generation när det var dags för "High School", och alla hamnade på olika skolor. Dessa fem skolor var såklart överlyckliga över detta, men det fanns en sjätte. Det sades att de fem som alla kände till inte var de enda, det fanns en sjätte spelare som ingen hade sett och vars spelregister inte existerade. 

 Samtidigt har en annan spelare vid namn Kagami flyttat tillbaka från Amerika och hamnat på samma skola som denne sjätte spelare. Fast när han möter honom är han allt annat än vad han hade förväntat sig. Kuroko är inte bra på basket, helt värdelös faktiskt, så hur kan han ha varit i ett så starkt lag året innan? 
Kagami sätter upp ett mål för sig själv, som Kuroko tänker hjälpa honom att nå. De vill hitta alla från "The Genaration of Miracles" och slå varenda en utav dem...fast det är nog lättare sagt än gjort. 

Karaktärer:

Eftersom jag inte är särskilt intresserad av basket så var det viktigt att karaktärerna var intressanta. Vilket de tur nog var. Som vanligt tänker jag bara gå igenom huvudkaraktärerna, vilket i det här fallet borde bli Kuroko och Kagami.
 Kagami skulle kunna ses som den steriotypiska "hotheaded"-huvudkaraktären som ger allt för det han bryr sig om (i detta fall basket och sina lagkamrater). Fast han var mer än så. Han hade sina lägre stunder då allt blev skit, eller stunder då han glömde bort vad det var han ville göra. Han var inte helt "one-sided".
 Kuroko är i stort sett raka motsattsen. Han är väldigt tyst och håller sig i bakgrunden av allt. Det är till och med nästan omöjligt att märka om han är där eller inte om han inte säger något. Han är även väldigt "woop go teamwork"-ig (det är ett ord nu), och hans egna mål är att slå sina forna lagmedlemmar genom att använda just teamwork. 
 Bortsett från Kagami och Kuroko så finns det såklart många andra karaktärer. Vi har laget från Seirin (som är huvudlaget), alla lag de möter och såklart "The Generation of Miracles". Hur de lyckades få med så många karaktärer utan att få det att kännas "crowded" är ett mysterium för mig. Jag borde lära mig utav det och använda den kunskapen när jag skriver i framtiden... Men i alla fall, alla karaktärer får lite eller mer "screen-time" någon gång under seriens gång, och man känner att man vet hur en karaktär är trots att man inte har sett så mycket utav den. 
Jag skulle ljuga om jag sa att jag mindes varenda karaktär i Seirin, men jag minns ändå att de var där och jag tyckte inte att de var ointressanta. Vissa karaktärer får mer screen-time än andra, men det gjorde ingenting för vissa karaktärer är skapta för att sitta i bakgrunden.

Favoritkaraktär:
 
Tetsuya Kuroko.

 Jag vet inte...han var helt enkelt den jag gillade mest. Fast om jag skulle få lov att välja någon annan hade det varit Midorima.

Värsta karaktären:

Atsushi Murasakibara.

Han var ingen dålig karaktär, men han kändes som den "minsta" (haha it's funny because he's not small at all) karaktären bland TGoM...och han gick mig på nerverna ibland.

Animationen:

Jag tycker om hur de valde att animera den här serien. Det är inte bara...basket...de lägger till mer som får det att se mer seriöst ut. Jag vet inte hur jag ska förklara det...det var bara mer...ja...häftigt och överdrivet? 
 Designen på karaktärerna var också bra så jag ser inga fel med animationen. (Also the music was really nice!)

Åsikter:

Så vad tycker jag om den här animen? Ärligt talat så trodde jag inte att jag skulle tycka om den. Det är nästan den första sport-anime som jag kollade på (den första var Free) och jag minns att jag inte tyckte om den andra så mycket...men jag fann mig själv klicka på "next episode" så fort ett asvnitt tog slut, och kanske tycker jag om den ännu mer eftersom jag kollade på den under min tid i "the Shithole". Den hjälpte mig att må lite bättre.
 Jag kände mig aldrig uttråkad, trots att det i stort sett bara var en massa basketmatcher som höll på i flera avsnitt var. De lyckades med att göra varenda match unik och intressant, och man hejade verkligen på Seirin, man ville att de skulle vinna. Fast en annan sak som jag gillade och tyckte var rätt så intressant var att man ibland nästan hejade på motståndaren. Man blev att bry sig om de andra lagen också, och man ville inte att det skulle gå dåligt för dem (speciellt Kises eller Midorimas lag). Det var inte bara "Seirin är bäst, bry dig bara om dem" utan man tyckte om de andra med. Såklart slutade jag aldrig heja på Seirin men det hindrade inte mig från att tycka synd om förlorarna.

 Karaktärerna växte också en hel del, vilket man såklart förväntar sig från en sport-anime. Det skulle ju inte vara kul om de var på topp från start. Fast de utvecklades inte bara inom basket, de ändrades som karaktärer med.
 Ärligt talat kan jag inte komma på några negativa saker. Vad den här serien skulle göra gör den rätt. Är det den bästa animen någonsinn? Nej...kanske om ens favorit-genre är sport (fast eftersom det här bara är den andra animen jag ser i den genren så kan jag inte veta det heller), men den är bra. Väldigt bra faktiskt. 

Slutsats:

Så behöver jag ens säga att jag gillade den här animen? Den var rolig, intressant och spännande. Karaktärerna var bra och man brydde sig om dem. 
 Jag tänker inte dra ut på det mer så här är poängen:

9/10

10/10
IT'S AWESOME, WATCH IT NOW!

Jag har insett att jag har varit rätt så snål med mina poäng (t.ex Mirai Nikki fick bara en 8...den förkänar en 9!) och jag tänker inte poängsätta den här på samma sätt som jag skulle ha gjort med kanske Attack on Titan. Den är liten men det är meningen. Den ska inte vara större än så här. Det är en anime om basket, och den gör basket väldigt spännande och roligt att se på. Så den förkänar en 9:a. 

Det var fortfarande för snålt. Så jag ändrade det, because I can!

__________________________________________________________________________________________

Så jag såg egentligen klart på den här animen innan skolan började, men jag hade verkligen ingen lust att göra en recension då. Men nu är den gjord och jag lyckades komma ihåg allt, vilket visar att det faktiskt var en bra anime. Om den hade varit dåligt hade jag glömt bort den för länge sen...speciellt med mitt dåliga minne. xD
Anyway, har du sett den? Vad tyckte du om den? Eller tänker du se den?
 Hare gött! ^^

/Fille   

Story:

Ciel Phantomhive förlorade allt han höll kärt. En brand slukade hans hem tillsammans med hans familj. Det kunde ses som en hemsk olycka, men Ciel visste att branden var planerad, någon hade mördat hans föräldrar. Så i hans dödsögonblick skapar han ett kontrakt mellan sig själv och en demon. Enligt kontrakten ska demonen hjälpa honom att få sin hämnd i utbyte mot hans själ. Denna demon kallar sig själv för Sebastian Michaelis och agerar nu som Ciels butler. 

 Kommer Ciel finna sina föräldras mördare? Är det verkligen den han tror det är?

Karaktärer:

Karaktärerna i den här animen är...skumma. Inte på ett dåligt sätt utan bara...skumma. De är även väldigt egna så det är enkelt allt hålla koll på vem som är vem så de flyter inte ihop, vilket såklart är en väldigt bra sak. Jag har stött på karaktärer som är väldigt lika i sitt beteende eller i sitt utseende. Här finns inte det problemet!

 De två huvudkaraktärerna är såklart Sebastian och Ciel, men det finns andra intressanta karaktärer också. Fast jag tänker som vanligt bara beskriva huvudkaraktärerna.

 Ciel är en väldigt...vuxen person trots att han bara är omkring 12 år gammal. Med det menar jag att han inte alls beter sig som om han vore ett barn. Om han ser någon i sin egen ålder beter han sig som om han vore tjugo år äldre än dem, och han tar alltid hand om saker som någon i hans ålder inte alls borde ta hand om. Till exempel får man ofta se honom hjälpa till med att lösa brott i staden, och dessa brott är inte direkt trevliga eller små. Det kan handla om människor som styckas i bitar eller blir omgjorda till dockor. 

 Han verkar även väldigt kall och bryr sig endast om sin hämnd, men samtidigt har han stunder då man får se att det finns annat som han bryr sig om. Jag gillar att man inte bara gjorde honom hård rakt igenom, utan man visar ibland att han fortfarande är mänsklig.

 Hans butler Sebastian är dock inte mänsklig och det märker man. Han verkar inte alls bry sig om något annat än Ciels själ. Fast folk tolkar det på olika sätt, vissa tror att han faktiskt bryr sig om Ciel som person, men enligt mig så bryr han sig bara om att äta hans själ. 

Han är också väldigt kall men på ett annat sätt, som om han är avskuren från de andra. Ibland visar han känslor men oftast ser han bara...kall ut. 

 Enligt mig var karaktärerna i den här animen väldigt bra och intressanta. Det fanns vissa som irriterade mig ibland men jag vet inte om jag faktiskt ogillar dem. Jag tror att det inte fanns någon som jag avskydde...i den här säsongen i alla fall *host*. 

 Så nu till:

Favoritkaraktär:

Ciel Phantomhive

Han var mest intressant helt enkelt...Jag vet inte, jag gillade honom bara mer än de andra.

Värsta karaktären:

Elizabeth Midford

Jag tror inte att jag tycker att hon är en dålig karaktär. Hennes beteende var bara...irriterande ibland. Kanske för att hon är en unge och jag har svårt för ungar... Fast hon hade sina stunder då jag faktiskt gillade henne.

Animationen:

Animationen var väldigt bra enligt mig...eller ja...för det mesta. Närbilderna var väldigt bra ritade och det fanns en hel del detaljer. Speciellt på karaktärerna, men också i och på de enorma husen och rummen. Dock så fanns det stunder då den inte var lika bra. Ofta när man visade karaktärerna lite längre ifrån så hade de inga ansikten, eller bara små streck. Detaljer försvann från dem, men de kom tillbaka så fort man fick en närbild. Hästarna var också lite konstiga. Det fanns scener då man fick se hästar med vagnar och de rörde sig och såg lite skumma ut. Fast annars gillade jag animationen. Karaktärerna rörde sig bra och jag gillade verkligen färgerna och designen på allt. 

Det var svårt att hitta bra bilder som verkligen visar animationen. Jag vet att det fanns bättre stunder än de där men det var allt jag kunde hitta.

Åsikter:

Så jag gillade verkligen den här animen. Jag minns att jag såg det första avsnittet för rätt så länge sedan men jag tyckte inte att det verkade så bra så jag kollade inte längre än så. Jag ångrar det nu och önskar att jag hade fortsatt. Animen kan verka långsam i början men man fastnar efter ett tag. Det händer inte direkt saker hela tiden utan den fokuserar på sina karaktärer för det mesta, men det betyder inte att det aldrig händer något. Brotten som man får följa är också väldigt intressanta och de har tagit inspiration från riktiga mördare och brott, som till exempel Jack the Ripper.

Det tar ett tag men tillslut kommer man till stunden då man får alla svar, och nu när jag faktiskt fortsatte att kolla så har jag inget emot det. Animen klarade sig tack vare de bra karaktärerna som (i stort sett) alla hade intressanta berättelser bakom dem. Vissa fick man inte veta så mycket om, men det var ingen som man inte kände för huvudtaget. Förutom de mindre karaktärerna som inte gjorde så mycket, och de som man inte visste så mycket om hade ändå en utstickande personlighet som gjorde dem intressanta...fast ibland lite irriterande *host* Grell *host*. 

 Jag gillade även tonen i animen. Den var väldigt mörk och lugn på något vis. Färgerna hjälpte verkligen att sätta den tonen och gjorde det hela...lite dimmigt. 

Den var inte heller överdrivet våldsam och blodig. Såklart fanns det blod och en del äckliga saker hände, men det var inte sådär...överdrivet. Ofta fick man bara höra om det som hänt och allt visades inte, men samtidigt fanns det många stunder då blod fyllde skärmen. Det kanske beror på att jag aldrig har haft problem med mycket blod och våld i serier, jag tycker till och med om mer mörka och blodiga berättelser, men jag tycker inte att den här var otrevlig att se på. Fast om du vet att du har svårt för sådanna saker...stay away this isn't something for you. Se första avsnittet, jag tycker att det sätter tonen rätt bra och visar vad som väntar. Eller se inget alls och kolla på något lite gladare och mindre blodigt istället.

Fast det fanns mer komiska stunder också som jag inte riktigt vet vad jag ska säga om. För samtidigt som de gjorde berättelsen lite gladare och man fick en paus från det mörka, så kändes den inte lika allvarlig längre. Jag varken gillar dem eller ogillar dem.

 Den var även rätt så sorglig. Inte för att karaktärer dog eller liknande, utan för att karaktärernas berättelser var det. Man ser på Ciel ibland hur mycket hans bakgrund har skadat honom, eller man ser det nästan hela tiden.

 And the ending....Jag tänker inte säga någåt speciellt (because spoilers)...but my reaction was: Stare at the screen...feel empty...stop myself from crying.

Slutsats:

Så kort sagt: Jag gillade verkligen den här animen och är sur på mig själv för att jag lät den glida iväg första gången jag såg den. Jag tänker helt klart rekomendera den här! The characters are awesome, the story is awesome, the design is awesome and the setting is awesome. 

9/10

Du borde verkligen se den när du kan!
10/10
IT'S AWESOME, WATCH IT NOW!

Update: Jag ändrade poängen, för jag tycker idag att den förkänar mer. Eftersom jag ännu älskar den, och antagligen kommer fortsätta göra det, så har jag insett att den inte bara är en nia, den förkänar en tia

_______________________________________________________________________________________

Jag såg den här tack vare min kusin...THANK YOU COUSIN YOU'RE AWESOME! 

 Direkt när jag såg klart den första säsongen började jag kolla på nästa...trots att jag redan hade stängt av datorn...kunde inte somna. Jag kan inte direkt förklara varför jag stängde av datorn innan för det skulle spoila lite, så jag tar kanske upp det i nästa recension. För jag kommer göra en recension till den andra säsongen också (har sett klart den med) och jag rekomenderar att du inte läser den om du inte har sett den första. För det spoilas en del i beskrivningen. 

 Anledningen till att jag delade upp den här i två delar fast jag inte gjorde det med H:THI som också hade två säsonger var för att de här säsongerna var så olika. Jag kunde inte beskriva den andra utan att spoila den första. 

 Men i alla fall...nästa recension kommer väl ut senare någon gång. Jag vill inte lägga ut den för snart.

Juste har även skaffat en Myanimelist (because why not? Behövde ett sätt att hålla kolla på alla animes på...min andra lista på datorn sög...) and if you want to check it out you can find it here: HERE IT IS! Om du kollar på poängen där så kan det se annorlunda ut från vad jag skrev i recensionerna. Det beror på att deras poäng inte är värda lika mycket eller lika lite som mina. 

Hare gött! ^^

 //Fille   

Story:

För fem år sedan drabbades byn Ootsuka av en hemskt sjukdom som endat tre stycken lyckades överleva från. Dessa tre blev de enda överlevarna från den här byn och togs in av kyrkan. Fast hur lyckades de överleva något som annars utrotade en hel by? Varför har en av överlevarna Murasame's (the blade of life) inom sig? Varför ser han fortfarande ut som han gjorde för fem år sedan?

 De tre får inte leva ett stillsamt liv särskilt länge. Kyrkan söker senare upp dem och de tvingas flytta in i huvudstaden. Där får de ett uppdrag, att hitta och samla åtta speciella kulor, något som två av överlevarna redan har två utav. Dessa kulor har en speciell bakgrund som man senare får reda på.

Karaktärer:

Det finns en hel del karaktärer så jag kan inte skriva om alla, men jag kan ta upp tre stycken, de tre överlevarna från Ootsuka.

 Huvudkaraktären är en pojke vid namn Inuzuka Shino. Inom sig bär han Murasame, ett kraftfullt svärd som annars tar formen av en kråka. Shino ser ut att vara 12 år gammal men har suttit fast i den åldern i 5 år så egentligen skulle han vara 18 nu. Fast han beter sig ändå väldigt barnsligt och låter lätt känslorna bestämma. Han är modig så länge det inte handlar om kryp, råttor eller spöken. Av någon anledning är han okej med monster och demoner, men så fort en kackerlacka dyker upp är det kört... Vilket jag tycker är rätt kul. Jag är glad att de gav honom rädslor, för vissa glömmer bort att göra det med sina huvudkaraktärer, och om de har rädslor är det oftast bara stora saker som att förlora någon eller att dö. Jag tycker att Shino är en bra och intressant huvudkaraktär. Han får en att le och hoppas att han kommer klara sig. 

 En annan av de tre är en ung man vid namn Inukawa Sosuke. Han är i stort sett motsatsen till Shino. Han är en väldigt lugn person som bryr sig mer om andra än sig själv och tänker mer. Han delar också själ med en hund vid namn Yoshiro som han förvandla sig till när han vill. Jag vet inte hur jag ska förklara det där så det kanske inte blev helt rätt, men han har i alla fall delat sin själ och kan nu förvandla sig själv till den hunden. Han och Shino har en väldigt nära broderlig relation, men de kommer inte från samma släkt. Deras relation är väldigt...gullig och man kan verkligen se hur mycket de bryr sig om varandra. Det är verkligen roligt att se deras små "stunder". Sosuke är en bra karaktär men sticker inte ut särskilt mycket, men det är inte för att han saknar personlighet... det är helt enkelt så han är. Håller sig i bakgrunden och delar inte med sig av sina känslor eller tankar, utan fokuserar mer på hur alla andra mår.

 Den sista och tredje överlevaren är en flicka som heter Hamaji (tror inte man får höra hennes efternamn). Hon är en väldigt bestämd person som tycker om när det går hennes väg. Hon bryr sig även mycket om andra och har också en nära relation med Shino och Sosuke, men den får vi inte se särskilt ofta eftersom hon inte syns till lika mycket som de andra. Hon verkar vara en väldigt hård person men oroar sig egentligen bara över sina vänner och vill hjälpa dem. Det finns inte så mycket mer att säga om henne eftersom hon inte syntes till särskilt mycket. Jag gillade henne men hon är ingen favorit.

Favoritkaraktär:

Inuzuka Shino

Jag kanske testar rita honom någon gång...

Värsta karaktären:

Sakuraba Joji

Han var bara med i ett eller två avsnitt, och jag skulle nog inte kalla honom för en dålig karaktär, fast jag tycker att han var rätt irriterande...

Animationen:

Animationen var väldigt fin. Jag har inte något dåligt att säga om den. Gillar hur det var animerat när Murasame kom fram.. äckligt men häftigt. 

Åsikter:

Jag gillade verkligen den här animen. Eller jag skulle nog kunna säga att jag älskar den. Den har en skum balans mellan stora fighter och små vardagliga saker. Den är inte sådär stressig med fullt av episka fighter till höger och vänster, men den är inte för lugn så att den blir tråkig. Den utspelar sig i en väldigt intressant värld som jag gärna vill se mer utav. Man får lära känna karaktärerna och världen de lever i. Det finns även en hel del mysterier om allas bakgrunder som man får se då och då. Själva berättelsen är verkligen bra och råkar passa min smak precis. Jag gillar berättelser som den här och har nog inte sett liknande saker på ett tag. Animationen är fin och musiken är verkligen vacker. Seriöst det finns en melodi som jag verkligen älskar. Jag brukar inte skriva så mycket om musiken i animen eftersom jag oftast inte tänker så mycket på den, men ibland dyker det upp låtar som jag verkligen gillar så då måste jag bara nämna dem.

Den är så fin!

 Okej jag har nog skrivit ner allt som jag älskar med den här animen nu, så nu ska jag gå över till det som jag inte gillar. Den här animen slutar inte. Jo den slutar men den hintar bara till en tredje säsong (det finns två just nu) och det är väldigt irriterande. För mangan är inte översatt så långt så man kan inte få veta hur det kommer gå efter den andra säsongen. Den senaste säsongen kom ut sommaren 2013 så just nu är nog risken stor att det inte kommer ut något mer. Det gör mig väldigt frustrerad för jag vill verkligen ha en fortsättning, och tack vare det kan jag inte ge den här en tia. Jag hade faktiskt tänkt ge den 10/10 om det inte hade varit för att den inte har ett riktigt slut. Så jag måste sänka poängen.

Slutsats:

Så jag älskar verkligen den här animen men kan inte ge den jätte höga poäng eftersom den inte direkt slutar. Om den får en tredje säsong som är bättre eller lika bra som de här två så skulle jag nog kunna ge den full pott, men just nu måste jag sänka poängen lite.

 Du kommer nog inte gilla den här animen om du förväntar dig episka fighter i vartenda avsnitt. Annars så tycker jag verkligen att ni borde se den.

 Så jag tänker ge Hakkenden: Touhou Hakken Ibun (säsong 1 och 2):

9/10

Du borde verkligen se den när du kan!
7/10
Värd att se!

Update: Jag sänkte betyget eftersom jag insåg att den inte är särskilt minnesvärd jämfört med andra (jag kommer knappt ihåg någonting från den idag), plus: Den är inte färdig...hur fan kan jag ge en ofärdig anime en 9-a? 
Allt annat i recensionen låter jag vara som det är...vill inte ändra på för mycket.

___________________________________________________________________________________________

Så i fredags då jag skrev att jag hade så tråkigt och inte orkade börja kolla på något nytt... jag började kolla på den här då. Ångrar inte mitt beslut. Jag kanske letar upp något nytt igen. :3

 Tänkte först skriva den här recensionen imorgon men insåg att om jag inte gjorde det nu så skulle det säkert inte bli av. Det är rätt jobbigt att skriva de här recensionerna trots att det är roligt. Det är nog mest på grund att det tar så lång tid. Ibland tar det över en timme att få klart ett inlägg. 

 Så har ni sett Hakkenden: Touhou Hakken Ibun? Vad tyckte ni? Håller ni med mig? Vad tycker ni om mina recensioner? :3

 Kommentera gärna era åsikter! :)

Hare gött! ^^

 //Fille   

Story:

En dag blir Tokyo attackerad av terrorister, och den enda ledtråden till vilka de kan vara är en video som laddades upp på internet strax innan attacken. I videon beskriver två maskerade ungdomar som kallar sig själva för Sphinx, hur något kommer hända, och folk inser sedan att det de beskrev var attacken som just hade hänt. Flera videor börjar sedan dyka upp, men nu har även polisen fått upp ögonen för dem. Sphinx fortsätter att ge dem små gåtor och hintar om vart nästa bombning kommer ske.

   En dag träffar en tjej vid namn Mishima Lisa dem, men vet såklart inget om deras terrorist attacker. De kallar sig själva för Nine och Twelve och ska tydligen börja på hennes skola. Strax blir hon själv indragen i deras planer, och med inga andra vänner eller ens någon familj att vända sig till, följer hon frivilligt efter dem då de utkämpar sitt krig mot Tokyos polisstyrka. 

Karaktärer:

Det finns tre huvudkaraktärer, och såklart är de Nine, Twelve och Lisa. 

 Lisa är en väldigt osäker person som inte har några särskilda talanger. Hon blir mobbad i skolan och hennes mor är galet överbeskyddande. Man får inte veta så mycket om hennes bakgrund, utan får bara små hintar då hennes mor skriker saker. Annars är hennes historia ett mysterium, och det enda vi får se är tiden som hon spenderar med Twelve och Nine. 

 Twelve är en väldigt flummig person som verkar vara glad för det mesta. I den här animen så är det han som får en att le, även under mer allvarliga situationer. Man får veta lite mer om hans och Nines bakgrund än om Lisas, men det är förståeligt eftersom de är själva mysteriet i den här berättelsen. De dyker först upp ur ingenstans, men man får sedan veta mer och mer om vart de kom från och vad deras mål är. 

 Nine är den äldre och mer allvarliga karaktären. Han är den som är emot att Lisa tas in i deras lilla grupp, men mest för att han inte vill att hon ska skadas. Så han är en person som bryr sig om andra (vilket låter som en konstig sak att säga om en terrorist). Han är sjukt smart, och det är Twelve med. Jag nämnde inte det när jag pratade om Twelve innan eftersom det är enklare att ta båda samtidigt när det gäller det här ämnet. De är i stort sett genier och påminner mig lite om Light från Death note. Nej de är inte kopior av Light, utan får en bara att tänka på honom lite trots att de faktiskt är sjukt olika. De är bra på att komma på planer och sätt att ta sig ur problem på samma sätt som honom. Dock tycker jag att Light var lite mer komplicerad.

 Twelve och Nine verkade även ha olika uppgifter. Nine var den som tog hand om de tekniska bitarna, som t.ex att hacka sig in i polisens system och sådana saker, medan Twelves uppgift verkade vara att bygga bomber.

 Hur de kom på sina planer var något som man inte fick se, så man var lika ovetande som polisen när de försökte lösa deras gåtor, vilket inte var en dålig sak. Nu börjar jag glida in på andra ämnen här, så jag tänker gå vidare nu.

Favoritkaraktär:

Twelve

Han var den som var mest underhållande, men han var även den mest creepy karaktären i animen. Jag vet inte om jag är ensam om att tycka det här, men det är något med honom som ger en rysningar. 

 Samtidigt var han animens lilla kattunge.

Värsta karaktären:

Kurahashi

Det finns inte direkt någon dålig karaktär, och jag vet inte riktigt varför jag valde honom. Han är bara här för att jag var tvungen att ha någon här...

Animationen:

Animationen var rätt så egen. Den har väldigt ljusa och svaga färger och ser inte ut som de flesta andra animéer som kommer ut nuförtiden. Jag var lite skeptisk när det gällde animationen när jag började kolla, men jag blev van med den och nu tycker jag inte att den är dålig längre. Jag gillar den och tycker att det var skönt att se något nytt för en gångs skull. Jag vet inte om jag bara har haft otur och råkat kolla på de animéer som råkar se likadana ut, men det var i alla fall skönt med lite omväxling den här gången. 

 Det fanns även bitar som var "svartvita", och de såg verkligen creepy ut, och vissa scener var verkligen vackra. Så ja, jag gillade animationen ganska mycket ändå!

 Fast det finns en sak som jag höjde ögonbrynen åt...det är något med Fives hår som verkligen ser skumt ut! 

Åsikter:

Jag gillade den här animen! Den var väldigt intressant och jag har velat ha en sådan här anime där man få tänka lite. Jag har inte hittat någon liknande sen jag kollade klart på Death note, och jag har verkligen saknat det. Även om det inte var riktigt samma sak, och Death note var lite mer komplicerat, så var det kul att äntligen få en liknande anime. 

Karaktärerna var underhållande och bra, och jag kunde inte direkt hitta någon som var dålig. Berättelsen var intressant, men det känns som att den kunde ha varit längre. Det finns saker som jag önskar att man fick veta lite mer om. Som t.ex Lisas bakgrund. Man fick knappt veta något alls om henne. Sen önskar jag även att man hade fått se fler smarta attacker och gåtor, och att de hade fått lite mer problem. 

 Vissa scener var verkligen bra, och jag kände nästan för att gråta ibland. Fast i slutet så fick jag verkligen kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Om ni missade det så skrev jag ett kort inlägg med min reaktion efter att jag hade sett sista avsnittet. Det är spoilers i den fast jag inte säger direkt vad som hände. Jag nämner vissa saker som kanske leder till att du listar ut hur det slutade, men om du redan har sett den här animen, eller om du vill ta risken så kan du läsa det inlägget här: Myror. Jag vill inte säga mer om slutet eftersom det kan leda till att jag säger för mycket, men jag gillade slutet ungefär...typ...antar jag...ehm...kanske...eller...hm...

Slutsats:

Kort sagt, jag gillade verkligen den här animen men önskar att det fanns mer. Inte bara för att jag inte ville att den skulle ta slut, utan för att det känns som att några saker saknades. Det fanns mer som jag ville se, och det fanns mer som jag ville veta när jag hade sett det sista avsnittet. Jag rekommenderar helt klart er att se den!

 Så jag tänker ge Zankyou no Terror:

 9/10

Du borde verkligen se den när du kan!

_________________________________________________

Jag tror att det var den första nian som jag har gett en anime? *Kollar äldre recensioner*...Yup det är det. Dock finns det såklart andra animéer som jag enkelt skulle ge nior och tior åt, men jag tänker inte göra recensioner på dem. Jag vill helst göra det strax efter att jag såg sista avsnittet så att jag endast skriver ner vad jag tycker och tänker direkt efter att animen är slut. Därför kommer jag inte göra en recension av Attack on Titan. För där har jag även läst mangan och den har blivit liter mera speciell för mig sedan jag kollade på den första gången. Jag vill inte att mina recensioner ska bli påverkade av andra saker.

 Sen kollade jag på Blue exorcist för bara någon vecka sedan, men bestämde mig för att inte göra en recension på den. Jag hade inte tid och nu är det för sent. Men om ni vill veta betyget i alla fall så skulle jag antagligen ha gett den en nia den med. 

 Jaja Hare gött i alla fall! ^^

//Fille   

JESUS FRICKING CHRIST THIS IS DEATH NOTE ALL OVER AGAIN! SHIT!!!

WHY DID THEY END IT LIKE THAT? I KINDA SAW IT COMMING BUT STILL!!!!! NO!!! THIS IS HORRIBLE!!!!! 

 I HATE VERYTHING!!!

NOW EXCUSE ME WHILE I HIDE IN A CORNER AND CRY! AND NO I WON'T MAKE A REVIEW YET!!!!

 BAI HARE GÖTT I'M OUT!

// Fille *throws hat at wall*

(Ja jag överdriver lite, det var inget dåligt slut. Det här är i alla fall det jag tänkte när det hände. Nu har det lugnat ner sig såklart! xD But still, jfc!!!! Jag vill verkligen få ut en recension om den här animen, ska försöka fixa det imorgon när mina tankar har samlat sig...Shit...)

Story:

Btooom! handlar om en 22-årig man vid namn Ryota Sakamoto. Han är arbetslös och bor hemma med sin mor och låtsasfar, och det enda han gör hela dagarna är att spela ett spel vid namn BTOOOM!. Han gillar inte livet utanför spelvärlden, men i spelet är han en av de bästa, och nummer ett i hela Japan. Han har till och med gift sig med en spelare vid namn Himiko, dock har de aldrig träffats på riktigt.

 En dag vaknar Sakamoto upp på en tropisk ö hängandes i en fallskärm, och med en stor minneslucka i sitt huvud. Han vet inte hur han kom dit, eller varför han är där, men det får han snart reda på. 

 I hans hand sitter en grön sten, och han kan inte få loss den, men det känns inte konstigt att ha den där. Det är som om den hör hemma i hans hand. Bredvid sig ligger även en väska som han sedan inser innehåller ett gäng bomber. 

 Till sin förskräckelse inser han sedan att någon har gjort spelet som han älskar till verklighet. Han måste döda sju personer så att han kan samla på sig deras gröna stenar, för han behöver åtta stycken för att kunna komma hem igen. BTOOOM! är inte längre bara ett spel, utan en dödlig kamp där bara de starkaste överlever.

Karaktärer:

Ryota Sakamoto är väldigt naiv och en rätt enkel person. Han är väldigt snäll och vill skydda sina vänner (som alla huvudkaraktärer). Det finns inte så mycket att säga om honom. Han är inte speciell eller djup, utan väldigt enkel helt enkelt. (I did that on purpose).

 Himiko är också enkel...hon...ja...hon...ehm...har svårt att lita på anda och har en jobbig bakgrund (som vi får se lite då och då), men jag vet inte riktigt vad jag ska säga om hennes personlighet. Hon är svag...och hon irriterar mig för att hon inte klarar sig utan andra. Hon klarar sig ensam i början, men sen ja... jag vet inte. 

 Karaktärerna i den här animen är väldigt blanka. De sticker inte ut och det är ingen som man älskar. Visst har de intressanta bakgrunder, men här är det personligheterna som jag vill prata om. 

Favoritkaraktär:

Kōsuke Kira

Han var den enda karaktären som faktiskt var intressant, eller hade en personlighet som inte kan beskrivas med ordet enkel eller blank.

 Han är en galen (men konstigt gullig) liten mördare. Det är dock inte så konstigt med tanke på hur hans far behandlar honom...

Värsta karaktären:

Kiyoshi Taira

HAN ÄR EN AV DE GNÄLLIGASTE OCH MEST IRRITERANDE KARAKTÄRERNA JAG HAR SETT! JUST GO AWAY!

Taira- Skamoto are you leaving me alone aga-"SHUT UP TAIRA NO ONE GIVES A SHIT ABOUT YOU!". 

 I'm sorry, men han är bara så himla irriterande!

Animationen:

Animationen är inget speciellt, men den är inte dålig heller (fast några scener såg lite skumma ut). 

     I just wanted to show you his fabulous hair!

Åsikter:

Storyn var väldigt intressant, och jag kan inte säga att jag ogillar animen. Dock hade den en hel del av en viss sak som jag råkar ogilla en del... Fanservice. Fast den passade in här, så det är nog inget som jag tänker klaga på. Det var väldigt awkward att kolla på, men det känns som att det är meningen. Så det passade in, inget minus på grund av det här.

 Som sagt var karaktärerna rätt tråkiga och det var svårt att bry sig om dem ibland på grund av det, men samtidigt gillar jag att de var så normala. De är inte speciella, utan bara några normala människor som plötsligt skickas till en ö där de måste döda varandra. Vissa kanske hade dåliga bakgrunder, men de var inte speciella annars.

 En sak som verkligen sänker betyget på den här är slutet. IT DOSEN'T END! Det står till och med i sista avsnittet "Continue?". Come on. You can't do that to me! You have to end it! GIVE ME MORE EPISODES OR GO AWAY!

Slutsats:

Så gillade jag Btooom!? Ja jag antar det. Den var inte superbra men jag kan inte heller säga att den är dålig... Dock borde du inte se den om du är känslig för blod och våld, och då menar jag även våldtäkt...yeah, det är en rätt hemsk anime.

 Tycker jag att ni borde se den? Well, if you want to. Jag tänker inte tvinga er att se på den, men jag kanske skulle tipsa den till någon annan om jag tror att storyn skulle passa den personen. 

 Så jag gillade storyn, men karaktärerna var rätt tråkiga, och den slutade inte riktigt, vilket betyder att jag tänker ge BTOOOM!:

6/10

Något att slösa tid på.

Det betyder att det är något som ni kan se om ni inte har något annat för er.

___________________________________________________

Tack Sandra för att du tipsade om den här! :)

 Har du sett Btooom!? Vad tyckte du?

Kommentera gärna! ^^

 Hare gött!

//Fille   

Seriously! His hair is so fabulous! I want it!

Story:

En dag bestämmer sig 7 elever och en lärare sig för att genomgå en ritual för att lova varandra att de alltid kommer hålla ihop. Dock händer något konstigt när ritualen är avslutad. Plötsligt börjar marken skaka och alla ramlar ner genom golvet som kollapsar.

 När de senare vaknar upp finner de sig själva fast i en skola som borde ha rivits för flera år sedan. Alla vaknar upp på olika platser utom några få, och de bestämmer sig för att försöka hitta sina vänner och ta sig tillbaka, men medan de går omkring i den övergivna skolan upptäcker de något hemskt. Döda kroppar som verkar ha varit elever från olika skolor ligger spridda överallt, alla med olika sår som uppsprättade magar med inälvor som sticker ut, eller sönderslagna huvuden. De märker även att deras plågade själar fortfarande verkar vandra omkring i byggnaden, och några speciella är fyra barn som är ute efter att döda dem. 

 Förtvivlat försöker de ta sig hem levande utan att tappa vettet totalt.

Karaktärer:

Jag tänker inte beskriva någon speciell karaktär som jag brukar, för den här animen har inte riktigt några få huvudkaraktärer att prata om. Alla 8 är i fokus, och jag har ingen lust att gå igenom dem alla...

 Jag gillade karaktärerna, men jag tycker att man inte blev så fäst vid dem, men ändå blev man det. Det var hemskt att se allt det där hemska hända dem, jag kan fortfarande inte få bilden av hur en av dem får deras mage uppsprättad med ett spjut genom ryggen, eller hur en av dem krossas mot en vägg så att h*n blir oigenkännlig... 

 Så jag önskar att man hade fått se lite mer utav vissa, men ändå tyckte man om dem. Som sagt tänker jag inte gå in på detalj hur de är, det får ni helt enkelt se själva. xD

Favoritkaraktär:

Satoshi Mochida

 Han skulle nog vara den fegaste av dem alla, men ändå verkade han vara den som höll sig mest lugn. Antagligen för att han hade sin lillasyster med sig...

Värsta karaktären:

 Yui Shishido

Hon var ingen dålig karaktär, men man fick se väldigt lite utav henne.

Animationen:

Animationen var verkligen bra. Alla karaktärerna var väldigt "sött" ritade, och det var rätt intressant att de valde att göra karaktärerna så när de senare kommer få sina inälvor utslitna. 

 På tal om inälvor, de är väldigt bra animerade! Jag blev verkligen disturbed när någon blev dödad på grund av allt blod och våld, så jag tänker varna känsliga tittare. Allvarligt, om du inte tål blod så kolla inte på den här! Det är värre än våldet i Attack on Titan! (Du borde kanske inte kolla på bilderna här nere heller, men det är ju tecknat så det är inte så illa xD)

Åsikter:

Uuuuuuuuuuuuuuuugh. Allvarligt ni anar inte hur många gånger jag bara    Speciellt när vissa karaktärer dog...en anade jag att h*n skulle dö, men ändå. Sen det där slutet... det var inte dåligt men jag kände bara "F*CK YOU CORPSE PARTY". 

 Jag gillade den här animen trots att den var så kort (4 avsnitt). Jag vet att det finns OVA:s också men har ingen lust att kolla på dem nu. 

 Såklart finns det saker som irriterade mig också:

Ibland visade de karaktärers underkläder i onödan. Jag förstår inte varför de var tvungna att göra det och det var bara irriterande. 

 Saker gick för snabbt ibland, de borde ha gjort flera avsnitt istället så att man fick se karaktärerna påverkas mer, och gå omkring i byggnaden.

 Karaktärer verkade inte vara ledsna över någons död så länge...en som dog betydde mycket för en annan, h*n grät och sen poff i nästa avsnitt (det hände i slutet av ett avsnitt) så verkade h*n inte bry sig alls... "Hallå den här personen dog just, kom du över det så snabbt? What the...". 

 Det finns inte så mycket mer att säga eftersom den var så kort...

Slutsats:

Jag gillade den, men ibland gick saker för snabbt och karaktärer fick knappt chans att reagera på vissa saker på grund av det. 

 Det var väldigt blodigt och hemskt, vilket var en bra sak. (Nej jag är inte sjuk i huvudet. Kom igen, blod och våld i filmer/anime/spel är intressant, annars blir det tråkigt). Jag visste inte att saker kunde se så hemskt ut i anime... 

 Jag tänker ge Corpse Party Tortured souls:

7/10

Värd att se.

Eftersom den var så kort och snabb så fick den inte högre än så, men det var verkligen en intressant berättelse och jag tycker att ni borde se den!

------------------------------------------------------------------------------

Har du sett Corpse party? Vad tyckte du?

 Vad tycker ni om recensionen? 

Kommentera gärna! :)

 (Har inte kunnat göra recensioner under den senaste tiden, för alla animéer jag kollar på är inte avslutade).

Hare gött! ^^

 //Fille