Försökte rita...Ritade skiss-starten-grejen som jag alltid gör. Alltså. Skissa upp grejen...saken. Okej jag är trött. 

 Jag tänkte först rita en av sakerna som ni tipsade om för...länge sedan. Jag har dem uppskrivna...men jag kände inte för det och började på en annan bild som jag har planerat att göra. Eller ja...jag började rita en del av huvudet och konturen på kläderna...sen tog det stopp. 

 You can't even see who it is (Yes I'm drawing a character from an anime again. I think it's fun...okay?).

   It looks awful. Men det är bara skissningen. Jag kommer fixa till detaljerna och kanterna...ja allt när alla konturer är fixade. Jag kommer nog bli klar med den om...några år. Jag har tappat ritlusten lite. Det blir så när jag gör en sak för ofta. Jag måste ta pauser från dem och göra annat emellanåt. 

 Jaja ska ta och skriva på nästa kapitel nu. Det verkar som att en del vill att jag ska fortsätta! ^^ (yay).

Hare gött! ^^

 //Fille   

Jag sitter och ska börja rita. (Har en kompis här och vi bestämde oss för att rita lite...). Jag är inte helt säker på vad jag ska rita. Funderar på att rita något "eget" den här gången...alltså inte rita av en karaktär. 

 Men anledningen till det här inlägget är att jag kom att tänka på de där "How to draw" videorna. Jag funderar på att göra något liknande, men istället för "How to draw" så skulle det vara "How I draw". Det jobbiga med det är att jag måste rita på papper då om det inte ska vara en stillbildsvideo... Sen är det ju ingen idé att göra de här videorna om ingen vill se dem...så ja...skulle det vara en kul grej eller ska jag fortsätta med att bara lägga ut bilderna när de är klara? Kommentera gärna om du bryr dig...xD

 Jaja nu vill en av mina hundar ut, och jag ska nog ta och börja rita nu. 

Så hare gött! ^^

 //Fille   

Eftersom i alla fall 3 stycken har röstat JA i omröstningen, och två har kommenterat att de vill ha fortsättningen, så har jag bestämt mig för att lägga ut nästa del. Jag skrev äntligen klart den! YAY. 

 Den blev längre än vad jag hade planerat, men det gör nog inget. Jag tror att den blev rätt lagom ändå. xD

Jag tänker inte riktigt beskriva novellen...jag vill helst inte spoila för mycket. Det är bättre om ni helt enkelt inte har någon aning om vad det handlar om innan ni läser. Jag kan säga en sak i alla fall (som antagligen var rätt obvious i prologen), ZOMBIES. Och som i alla andra berättelser med Zombies så kommer jag inte kalla dem för...Zombies...för...I don't want to. Och det har med "huvudkaraktären" att göra så...ja...

 Okej slutsnackat, här är kapitel 1. xD

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Att hitta mat och nödvändig utrustning var inte en enkel uppgift. Det var väldigt farligt att lämna lägrets skyddande väggar och gå in i den öde staden som låg i närheten, men någon måste göra det. Om man ville överleva i den värld som de nu levde i så var man tvungen att ta risker.

 Solen sken och stod högt på himmelen när de två unga männen anlände till staden för att ännu en gång söka igenom den efter både överlevare och proviant. Den ena var lång och spinkig med kort svart hår och kantigt ansikte, och den andra var två huvuden kortare med rött trassligt hår, men det var ändå så kort så att det inte skulle kunna skymma sikten. Han var bredare än den långa, men också starkare. Dock var styrka ofta inte det viktigaste om man stötte på de trasiga, det var mycket bättre att vara snabb och lätt på fötterna så att man enkelt kunde ta sig bort från dem.
"Är det ens någon idé att leta? Har inte vi sökt igenom den här staden miljontals gånger redan?" suckade den långa och såg trött upp på de slitna höga husen. Gröna växter hade helt och hållet tagit över den tomma staden och klängde sig fast på de spruckna väggarna.
"Vi kan inte utgå från att staden är helt öde idag bara för att den var det igår." Sa den andra med blicken fäst på en gammal butik. Enligt den rostiga skyllten som hängde snett ovanför dörren så kallades den för Elsas frukt och grönt. Det var ingen idé att söka igenom den byggnaden. Frukten borde ha ruttnat för evigheter sedan.
Den svarthåriga verkade inte ha något mer att säga om saken för han bytte samtalsämne och sa:
"Minns du när allt det här började?"
"Inte riktigt."
"Inget alls? Så liten var du väl inte? Du är ju bara tre år yngre än mig."
"Jag minns bara suddiga minnen om fullpackade bilvägar och panikslagna människor. Inget annat."
"Aha. Jag minns då helt klart den dagen. Hur de plötsligt dök upp och började..."
"Det finns ett gammalt apotek där. Vi borde kolla igenom det." Sa den rödhåriga innan hans vän hann avsluta meningen. Den långa tänkte säga något igen, men svalde sina ord när den andra ökade takten mot en liten butik i hörnet av en byggnad.
 Dörren var sönderslagen så det var enkelt att ta sig in i det lilla rummet med tomma hyllor. Tydligen hade någon redan rannsakat hela apoteket. Dock blev ingen av dem förvånade. Apotek och matbutiker var några av de första byggnaderna som blev tömda när de trasiga först dök upp för tio år sedan.
"Du Fox, var inte Annie och Lidya här för bara några dagar sedan och sökte fram de sista burkarna?" frågade den svarthåriga och lutade sig mot dörrkarmen medan Fox gick fram till en av de tomma hyllorna och suckade. Han visste det, men hade inte velat fortsätta prata om dagen då de trasiga dök upp. Att gå till apoteket var det enda som kunde ta kål på samtalsämnet just då. Han fortsatte dock att se sig omkring i rummet. Väggarna var fulla av fläckar med trasiga gröna tapeter. Dock var områdena med sprucken grå sten mycket större så rummet var nu mer grått än grönt. Hyllorna var dammiga och vissa hade slagits sönder av någon anledning. Blodet på de trasiga brädorna tydde på att de hade gått sönder under ett slagsmål. Slag om proviant var vanligt, speciellt i början när många fortfarande var friska och panikslagna.
 Fox tänkte just säga något när något svart plötsligt skakade till i hörnet. Som en skugga som ven förbi.
"Scott såg du det där?" mumlade Fox och såg bort mot hörnet.
"Såg vadå?" frågade Scott utan att sänka rösten. Han hade inte förstått att Fox hade dämpat sin röst av en annledning, men det var för sent att inse det nu.
"Inget." svarade Fox med en suck och tänkte att han antagligen bara inbillade sig. Om det hade varit en av de trasiga så skulle de redan ha blivit attackerade vid det här laget.
Det fanns ingen annledning att stanna kvar i apoteket, så de lämnade byggnaden för att söka igenom resten av staden.
Fox kunde inte sluta tänka på skuggan som han hade sett. Plötsligt började han känna sig iaktagen, som om de vore förföljda. Han visste att det var absurt. De enda som borde finnas där var de trasiga, och de förföljde aldrig människor. De attackerade på en gång. Kunde det vara en överlevare? Men varför skulle en överlevare följa efter dem?
Fox mindes själv hur det hade varit att vara ensam i en öde värld full av monster, men när han fick syn på andra överlevare hade han blivit överlycklig och sprungit fram till dem. Han antog att alla ensamma överlevare skulle reagera på samma sätt.
 De fortsatte gå på de tomma gatorna och passerade hundratals med rostiga bilar som satt fast i en bilkö som aldrig skulle försvinna. Fox suckade när han tänkte på hur mycket allt hade förändrats, men tvingade sig själv att fokusera på annat när han märkte hur det påverkade hans humör. Han hade inte tid att gå omkring och deppa.
De såg sig omkring på alla byggnader och försökte urskilja rörelser innanför fönstren och i gränder som de passerade. De letade efter överlevare samtidigt som de höll utkik efter de trasiga.
"Den där byggnaden ser fortfarande stabil ut. Borde vi kolla om det finns något inuti?" frågade Scott och pekade på ett höghus full av lägenheter. Fox följde hans finger och såg upp på de höga väggarna. De var fulla av sprickor och växter som alla andra byggnader, men medan de flesta byggnaderna hade stora hål och krossade fönster såg den här rätt så stadig och hel ut. Även om det inte fanns någon överlevare där inne så kunde de kanske hitta något annat användbart.
"Okej" sa Fox tillslut och de började gå mot byggnadens dörr.
 Väl inne i byggnaden började de söka igenom alla lägenheter. När den första våningen var genomsökt gick de upp till nästa och gjorde samma sak där.
När de kom till den femte våningen hade de fortfarande inte hittat något annat än två filtar och några klädesplagg. De lade sakerna i en säck som Scott hade haft i fickan och såg upp för trappan som ledde till nästa våning.
"Det är i alla fall bättre än inget alls" sa Scott med en trött suck och slängde säcken över axeln. Fox nickade och gick förbi honom till trappan. Han trodde att det fanns tre våningar till om han hade räknat fönstren rätt på utsidan. Även om både kläder och filtar var bra att ha så var det inget de behövde just nu. De hade redan ett stort lager med de sakerna. Mat var däremot något som de började få dåligt av. Det skulle räcka året ut i alla fall, men sedan skulle de verkligen behöva fylla på lagret.
Just när Fox tog sig upp på det sista trappsteget kände han Scotts hand över sin mun. Förvirrat stannade han och vred på huvudet för att se på sin vän som hade blicken fäst på trappans fot. Han följde hans blick och fick syn på det som hade fått Scott att stanna så plötsligt. En rutten hand stack fram i en lägenhets dörröppning, och snart dök resten av kroppen upp. Även om benen under de trasiga byxorna saknade skinn och kött lite här och var, och en av armarna var avslitna så var ansiktet det värsta med varelsen. Ögonen var dimmiga och insjunkna, och näsan hade inget skinn. Hakan höll på att ramla av och det långa svarta håret var blodigt och klibbade fast sig i det som en gång hade varit ett mänskligt ansikte.
Den stannade och vred lite på huvudet som att den lyssnade efter något. Både Fox och Scott stod blickstilla för att inte ge ifrån sig något ljud. Fox höll till och med andan för säkerhetsskull och försökte samtidigt komma på vad han kunde göra. De trasiga var svåra att döda. Av någon anledning dog de inte om man inte sköt dem i huvudet flera gånger eller krossade deras skallar.
Scott började försiktigt flytta sin hand mot bältet där han hade sin pistol. Att skjuta en trasig var väldigt riskfyllt. Det höga ljudet kunde locka till sig flera trasiga, och de var väldigt farliga när de var många. Trots det verkade det som att Scott skulle få lov att ta den risken. Om de hade tur så fanns det inga fler trasiga i närheten.
Han höjde pistolen och siktade tyst mot den trasigas huvud. Om han missade så skulle de bli attackerade, men om han prickade så skulle de kanske klara sig. Fox höll andan när varelsen vände på sig och såg rakt mot dem, men han visste att den inte kunde se dem. Några sekunder senare ekade skottet i byggnaden och den trasiga ryckte till när ett blodigt hål dök upp i dens kind. Scott hade missat, och nu visste den trasiga att de var där.
"Shit!" utbrast Scott argt och sköt igen, och när han missade sköt han ännu en gång. Den trasiga verkade knappt bry sig om kulorna som borrade sig in i huden. Den sprang bara upp för trappan mot dem med sin arm utsträckt mot deras huvuden. Fox tog fram sin dolk eftersom den trasiga var för nära för att skjuta. Scott insåg också det och slog till den trasiga med pistolens handtag på huvudet. Varelsen stapplade till, och innan den hann göra mer körde Fox in dolken i dess hals och tvingade den att backa bak mot väggen. Med ett ryck lyckades han skära av halva halsen och högg snabbt till för att hugga av huvudet helt. Det föll till marken, fortfarande med ögon som stirrade hungrigt på dem och en mun som högg efter deras kött. Kroppen föll däremot livlöst till marken, och Scott gick fram till huvudet för att avsluta jobbet eftersom han visste att Fox helst inte gjorde det.
Fox vände honom ryggen till och hörde bara ett kras när Scott stampade till huvudet. Det verkade inte som att skotten hade lurat dit fler trasiga, så de kunde lugna ner sig lite.
"Du missade" konstanterade Fox med en suck och Scott blängde surt på honom.
"Den stod för långt bort" muttrade han och gick förbi honom för att gå upp till nästa våning. Fox log svagt och tänkte just följa efter sin vän då Scott plötsligt stannade och gav ifrån sig ett chockat läte innan han föll ihop på golvet. Innan Fox hann reagera kände han en plötslig smärta i huvudet, och han föll ner bredvid sin vän med dimmig syn. Det sista han såg var ett par trasiga svarta skor vid hans ansikte innan han blev omsvept av mörker.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okeeej var det hemskt? Lever du? 

 Har inte skrivit på evigheter...o.O MEN SHIT VA KUL DET VA ATT BÖRJA IGEN! I really missed it...

Jag blev egentligen klar med kapitlet tidigare, men skulle träna så fick lov att vänta med att publicera det. xD Jag vill helst kunna läsa igenom det efter ett tag och se om det är några saker som jag har missat. Det är enklare att se felen om man går ifrån ett tag. Jag gör alltid så när jag t.ex ritar. Väldigt ofta. Jag brukar ta promenader i huset och glo på annat och sedan gå tillbaka till bilden och fortsätta i kanske en timme, och sen ta ännu en paus. 

 Så om du fastnar eller inte kan se vad felet är, ta bara en liten paus och gör lite annat. Ett random tips bara...xD

Men kommentera gärna vad ni tycker, och om ni vill ha fortsättningen. ^^

 Jag kan inte lova att uppdateringen kommer vara så bra, men jag ska göra mitt bästa!

Hare gött! ^^

 //Fille   

So, Fjompen har taggat mig i en lista som hon har kommit på. 

 Man ska skriva 30 saker som man tycker är awesome om sig själv. Det kommer bli rätt så svårt att komma på så mycket...men jag tänker försöka! ^^

 Här är reglerna:

1: Skriv en lista med minst 30 bra saker med dig själv. Det kan vara saker på både insidan och utsidan.

2: Tagga andra bloggar, du kan inte tagga en blogg som taggat din (obviosuly), och uppmana dom att göra samma sak.

3: Du får inte skriva "jag tror att jag är [bra egenskap]", "jag tycker att jag är ganska [bra egenskap]". Även om du är osäker så ska du skriva att det här är vad du är. "Jag är snäll", "jag har bra lokalsinne". Det är hur duuppfattar dig själv. The List of Awesome har inte plats för blyghet och ödmjukhet, det får vi nog med i vardagen. 

5: Don't hold back. WE ALL KNOW YOU'RE AWESOME, IT'S TIME TO ADMIT IT.

6: Den sista punkten på din lista måste vara "I'm awesome". 

Okej, let's do this!

1. I'm pretty good at drawing.

2. I'm good at doing my schoolwork.

3. I can study only the day before the test and still get an A/B.

4. I'm kind.

5. I wear hats.

6. I'm smart.

7. I'm good at listening.

8. I'm good at Super smash bros.

9. I'm open-minded.

10. I'm a pretty good writer.

11. My imagination is good.

12. I know who Sleipner is. (Some guy that were competing on the radio didn't know who it was. I could've won!)

13. My english isn't that bad.

14. I'm pretty good at designing a blog.

15. I think a lot.

16. I want to be a gamedesigner.

17. My handwriting is becoming pretty fancy.

18. I'm a good student.

20. I can bake.

21. I can sew.

22. No one in my family can beat me in SingStar.

23. I'm good at finding awesome friends.

24. I'm good at saving my money.

25. I'm helpful.

26. I care about the nature.

27. I can eat lemons without making weird faces.

28. I'm a pretty good leader.

29. I'm a fast learner.

30. I'm awesome.

Okej nu måste jag tagga några andra bloggar... Många av de som jag läser har redan blivit taggade. -.- Är inte säker om ni två fortfarande kikar in...men jag tänker tagga:

 Furukawa

 Sandra

 I've seen you two here before, but I don't know if you will ever see this. xD

 Tyckte det var en rolig grej att skriva något positivt om sig själv. Jag tänker/skriver mest negativa saker om mig själv. :/ Det var en utmaning att skriva så många positiva punkter...But I did it!   

 De flesta tänker för många negativa tankar om sig själv, och jag tycker att man borde försöka ändra på det. Den här listan är ett sätt att väcka positiva tankar hos de som fokuserar för mycket på de dåliga sakerna.

 Okej nu måste jag återgå till att plugga. Pausen är över, time to work!   

Hare gött! ^^

 //Fille    

Story:

En dag dyker en svävande rödklädd man upp utanför Igarashi Gantas klassrums fönster. Innan alla hinner riktigt förstå vad de ser, fylls klassrummet av blod från de döda eleverna. Den enda som fortfarande lever är Ganta.

 När han vaknar upp på sjukhuset får han reda på att han är anklagad för att ha mördat hela sin klass, och förs bort. Han blir dömd till döden och skickas till ett privat-ägt fängelse i Tokyo som kallas för Deadman wonderland. Det är dock inget vanligt fängelse. Det är ett nöjesfält med underhållning som är brottslingarna. Det kan vara allt från människor som spelar musik bakom galler, till folk som springer genom en dödsfarlig hinderbana för att få vinna Cast-points, som är fängelsets pengar. Med poängen kan man till exempel köpa mat, men även godis som är ett botemedel mot giftet som pumpas in genom de speciella halsbanden som de dödsdömda tvingas bära. Om man inte äter godis var tredje dag, så dör man.

 I fängelset möter Ganta en konstig tjej vid namn Shiro. Hon beter sig som ett barn och vill inte lämna Gantas sida. De blir vänner, men det är fortfarande mycket som Ganta inte vet om henne. Varför är hon där? Varför verkar hon känna honom? 

 Han är fast i ett fängelse och dömd för ett brott som han inte har begått. Det blir dock värre när en konstig kraft vaknar inom honom. Han börjar kunna kontrollera sitt eget blod, och tack vare det skickas han till en hemlig del av fängelset. Där tvingas han slåss mot andra som har samma kraft som honom (Deadmen) och blir en del av en annan slags underhållning som kallas för Carnival corpse. 

 Plötsligt har hans vanliga och bekväma liv förvandlats till en mardröm full av blod. Med siktet riktad mot hämnd försöker han ta sig ut ur fängelset och avslöja vad som egentligen händer innanför dess väggar.

Karaktärer:

Karaktärerna i den här animen är intressanta. Alla har något som inte riktigt stämmer i deras huvuden. Det kan vara från att tycka att döda någon är detsamma som att rädda någon, till att tycka att tortyr är underhållande. 

 Jag kommer som vanligt bara gå igenom huvudkaraktärerna i detalj.

 Ganta är en svag och feg karaktär som gråter ofta (Inte lika mycket som Yukiteru från Mirai nikki, men nästan). Han vill dock bli starkare så att han kan skydda sina vänner, och överleva tills han kan få sin hämnd. Han är en bra karaktär (Enligt mig. Vissa kan nog tycka att han är irriterande svag...). 

 Shiro är en intressat karaktär. Det finns så mycket som man inte vet om henne, och man vill veta mer. Hon är väldigt...gullig. Alltså hon beter sig väldigt barnsligt, men samtidigt väldigt modigt. Hon låter ingen skada hennes vänner, men är lite korkad. Hon förstår inte vissa saker, som varför folk reagerar på vissa sätt. Hon förstår nog inte riktigt heller vad som är så hemskt med Deadman wonderland. 

 Vissa karaktärer är rätt tråkiga men har i alla fall en anledning att finnas i berättelsen. Och det är nog bra att det finns vissa karaktärer som är mer normala och nedtonade. Annars skulle det nog bli för mycket av galna och speciella människor.

 Så nu till:

Favoritkaraktär: 

     
Kiyomasa Senji (Crow)

 För han är helt enkelt bad ass. 

Värsta karaktären:

Takami Minatsuki (Hummingbird) 

 Hon är inte direkt en dålig karaktär...det var bara så svårt att välja, så jag valde den som var mest irriterande. xD

Animationen:

Den var bra. De var duktiga på att animera blod (vilket är väldigt bra eftersom man ser en hel del av det). Färgerna var fina och...ja...jag gillar den. De var verkligen duktiga på att göra...äckliga scener. Som när de gräver ut ett öga...ugh   Varför är det alltid ögon?

Åsikter:

Jag gillade Deadman wonderland. Det var en intressant (och konstig) anime. Den var verkligen grym och höll inte alls tillbaka. De ville verkligen visa hur hemskt det var att leva där.

 Dock finns det bara en säsong och det kommer inte en andra, så slutet var inte så bra. Man får inte alls veta allt som man ville veta. Jag önskar verkligen att det fanns mer. 

 Deadman wonderland har också en av mina favorit intros.

 It's so good!

 Gah jag vet inte vad mer som finns att säga. Jag gillade den verkligen men den är så kort. Är så sur för att det inte finns någon fortsättning. Jag började läsa mangan istället, men började om så har just kommit till stället där animen slutade. (Det var tur att jag läste från början, annars hade jag missat en hel del karaktärer).

 Du borde inte kolla på den om du är känslig för hemska scener...för det finns en hel del av dem!

Slutsats:

Den var väldigt bra, men jag kan inte ge den så många poäng som jag vill tack vare längden... Så jag tänker ge den:

6/10

Uuuugh varför finns det inget mer? Mangan är i alla fall superbra med, men vill se den som en anime. :(

 Okej så jag tycker att den är:

Bra, men du borde läsa mangan istället (Eller både och. Den är helt klart värd att se!).

------------------------------------------------------------------------------------------

Så det var ännu en recension. xD

 Har du sett Deadman wonderland? Vad tyckte du om den i så fall? Håller du med mig?

Kommentera gärna! ^^

 Om du har nåt anime tips så säg gärna till om det också! :)

Hare gött! ^^

 //Fille   

Jag har bestämt mig för att lägga ut prologen till novellen som jag skriver på...så får ni helt enkelt bestämma ifall jag ska fortsätta lägga ut den här, eller om ni helt enkelt inte bryr er... Jag har bara skrivit prologen och nästan hela första kapitlet än så länge, och jag kan inte lova att uppdateringen kommer vara så bra. 

 Men här har ni prologen i alla fall. Kommentera gärna om ni vill ha mer eller om jag ska fortsätta skriva på den utan att publicera skiten. xD

 Jag har inte skrivit på ett tag...så ursäkta om det inte är så bra skrivet. -.-'

När tystnad är allt du hör: Prolog 

De höga husen stod öde, detsamma gällde de hundratals med bilar som parkerats huller om buller på de tomma gatorna. Gatulamporna blinkade och fick skuggorna i mörkret att försvinna och dyka upp igen. Det gjorde det väldigt svårt att skymta varelserna som släpade sig fram genom mörkret på jakt efter föda.
Varelserna hade dålig syn, men deras hörsel var däremot väldigt bra. Det kunde vara till deras fördel, men det kunde även göra det väldigt svårt för dem, för det betydde att om någon satt tyst och gömde sig så skulle de inte upptäcka det.
Bakom en av bilarna satt två som använde varelsernas dåliga syn till deras fördel. De satt tysta båda två och väntade på ett tillfälle då de kunde fly. Det var en mor och ett litet barn som inte var äldre än sex år. Modern försökte lugna ner sin dotter så gott hon kunde, medan hon samtidigt höll ett öga på varalserna som släpade sig fram på andra sidan av bilen.
"Mamma, jag är rädd." sa den lilla flickan och kröp ihop i sin mors famn med sin gosemus tryckt mot bröstet.
"Ssshhh, det är ingen fara. Se till att vara tyst nu bara så kommer allt bli bra" viskade modern och kramade om sin dotter.
"Jag vill gå hem." gnydde hon och modern såg sig förtvivlat omkring.
"Seså, var tyst nu" viskade hon lite panikslaget men den lilla flickan i hennes famn lyssnade inte.
"Jag vill gå hem, varför kan vi inte gå hem?"
"Snälla du måste vara tyst nu. Vi kan gå hem när de trasiga har gått, okej?" svarade modern och hennes rädsla började höras på rösten. Hon försökte låta så modig som möjligt framför sin dotter för att lugna ner henne, men det blev bara svårare och svårare. Om hon inte kunde få flickan att hålla tyst, så skulle båda två snart bli uppätna eller ännu värre, bli en av dem.
"När kommer de trasiga vara borta?" frågade dottern och modern suckade irriterat.
"De kommer inte gå om du fortsätter prata." svarade modern och kikade fram över bilen för att se vart varelserna befann sig. Till sin förskräckelse insåg hon att de hade stannat och kollade nu bort mot bilen där de satt.
"Mamma vad gör du?" frågade dottern oroligt och modern såg panikslaget ner på sin dotter. De var tvugna att ta sig därifrån snabbt, men det fanns ingen väg därifrån. Varelserna fanns överallt.
Inget barn borde behöva gå igenom det som hände nu, inget barn borde behöva se sin mor gråta och gå sin död till mötes. För det var det som modern nu tänkte göra. Det fanns ingen annan utväg. Så länge hennes dotter hade en chans att överleva så kunde hon dö lycklig, även om det skulle ärra den lilla flickan för alltid.
"Du måste hitta en säker plats? Kan du göra det för mig?" Den lilla flickan nickade och modern tvingade tillbaka sina tårar.
"Men stanna här tills de trasiga har gått okej? Vad du än gör, gå inte nära dem och låt dem inte höra eller se dig!"
"Varför gråter du?" frågade dottern oroligt och modern insåg att hon inte kunde hålla tillbaka tårarna längre.
"Jag älskar dig, du vet det va?" sa hon och kramade om sin lilla dotter med tårar rinnande ner för kinderna. "Jag är så ledsen, så himla ledsen, men du måste klara dig själv nu. Du måste överleva. Kan du lova mig det?"
"Vad menar du?"
"Snälla lova mig det! Snälla lev vidare!" bad hon och mötte flickans oroliga blick.
"Jag lovar!"

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Jag vet att den är kort, men grejen med novellen är att man inte ska få veta så mycket i början. Så kunde inte skriva mer än så. 

 Kapitel 1 kommer bli längre...

Kommentera om ni vill ha fortsättningen, och säg gärna vad ni tycker. Jag tänker starta en omröstning också om det här för de som inte orkar kommentera. xD 

 Hare gött! ^^

//Fille   

Jag kommer kanske inte kunna skriva nåt under helgen...-.- Har tre prov och ett läxförhör nästa vecka (yay)...så måste plugga. Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag antagligen ta hundratals med pauser och sätta mig vid bloggen ändå...

 Jag har ännu inget annat att skriva än de där recensionerna...jag kanske kan rita något? Det var länge sedan...Jag fick ju några förslag så skulle nog kunna göra en av dem. Hade en jätte konstig idé där jag satte ihop alla förslagen till en bild...bad idea.

 Jaja ska nog börja göra mig i ordning för gymmet snart...

Hare gött! ^^

 //Fille