Eftersom i alla fall 3 stycken har röstat JA i omröstningen, och två har kommenterat att de vill ha fortsättningen, så har jag bestämt mig för att lägga ut nästa del. Jag skrev äntligen klart den! YAY. 

 Den blev längre än vad jag hade planerat, men det gör nog inget. Jag tror att den blev rätt lagom ändå. xD

Jag tänker inte riktigt beskriva novellen...jag vill helst inte spoila för mycket. Det är bättre om ni helt enkelt inte har någon aning om vad det handlar om innan ni läser. Jag kan säga en sak i alla fall (som antagligen var rätt obvious i prologen), ZOMBIES. Och som i alla andra berättelser med Zombies så kommer jag inte kalla dem för...Zombies...för...I don't want to. Och det har med "huvudkaraktären" att göra så...ja...

 Okej slutsnackat, här är kapitel 1. xD

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Att hitta mat och nödvändig utrustning var inte en enkel uppgift. Det var väldigt farligt att lämna lägrets skyddande väggar och gå in i den öde staden som låg i närheten, men någon måste göra det. Om man ville överleva i den värld som de nu levde i så var man tvungen att ta risker.

 Solen sken och stod högt på himmelen när de två unga männen anlände till staden för att ännu en gång söka igenom den efter både överlevare och proviant. Den ena var lång och spinkig med kort svart hår och kantigt ansikte, och den andra var två huvuden kortare med rött trassligt hår, men det var ändå så kort så att det inte skulle kunna skymma sikten. Han var bredare än den långa, men också starkare. Dock var styrka ofta inte det viktigaste om man stötte på de trasiga, det var mycket bättre att vara snabb och lätt på fötterna så att man enkelt kunde ta sig bort från dem.
"Är det ens någon idé att leta? Har inte vi sökt igenom den här staden miljontals gånger redan?" suckade den långa och såg trött upp på de slitna höga husen. Gröna växter hade helt och hållet tagit över den tomma staden och klängde sig fast på de spruckna väggarna.
"Vi kan inte utgå från att staden är helt öde idag bara för att den var det igår." Sa den andra med blicken fäst på en gammal butik. Enligt den rostiga skyllten som hängde snett ovanför dörren så kallades den för Elsas frukt och grönt. Det var ingen idé att söka igenom den byggnaden. Frukten borde ha ruttnat för evigheter sedan.
Den svarthåriga verkade inte ha något mer att säga om saken för han bytte samtalsämne och sa:
"Minns du när allt det här började?"
"Inte riktigt."
"Inget alls? Så liten var du väl inte? Du är ju bara tre år yngre än mig."
"Jag minns bara suddiga minnen om fullpackade bilvägar och panikslagna människor. Inget annat."
"Aha. Jag minns då helt klart den dagen. Hur de plötsligt dök upp och började..."
"Det finns ett gammalt apotek där. Vi borde kolla igenom det." Sa den rödhåriga innan hans vän hann avsluta meningen. Den långa tänkte säga något igen, men svalde sina ord när den andra ökade takten mot en liten butik i hörnet av en byggnad.
 Dörren var sönderslagen så det var enkelt att ta sig in i det lilla rummet med tomma hyllor. Tydligen hade någon redan rannsakat hela apoteket. Dock blev ingen av dem förvånade. Apotek och matbutiker var några av de första byggnaderna som blev tömda när de trasiga först dök upp för tio år sedan.
"Du Fox, var inte Annie och Lidya här för bara några dagar sedan och sökte fram de sista burkarna?" frågade den svarthåriga och lutade sig mot dörrkarmen medan Fox gick fram till en av de tomma hyllorna och suckade. Han visste det, men hade inte velat fortsätta prata om dagen då de trasiga dök upp. Att gå till apoteket var det enda som kunde ta kål på samtalsämnet just då. Han fortsatte dock att se sig omkring i rummet. Väggarna var fulla av fläckar med trasiga gröna tapeter. Dock var områdena med sprucken grå sten mycket större så rummet var nu mer grått än grönt. Hyllorna var dammiga och vissa hade slagits sönder av någon anledning. Blodet på de trasiga brädorna tydde på att de hade gått sönder under ett slagsmål. Slag om proviant var vanligt, speciellt i början när många fortfarande var friska och panikslagna.
 Fox tänkte just säga något när något svart plötsligt skakade till i hörnet. Som en skugga som ven förbi.
"Scott såg du det där?" mumlade Fox och såg bort mot hörnet.
"Såg vadå?" frågade Scott utan att sänka rösten. Han hade inte förstått att Fox hade dämpat sin röst av en annledning, men det var för sent att inse det nu.
"Inget." svarade Fox med en suck och tänkte att han antagligen bara inbillade sig. Om det hade varit en av de trasiga så skulle de redan ha blivit attackerade vid det här laget.
Det fanns ingen annledning att stanna kvar i apoteket, så de lämnade byggnaden för att söka igenom resten av staden.
Fox kunde inte sluta tänka på skuggan som han hade sett. Plötsligt började han känna sig iaktagen, som om de vore förföljda. Han visste att det var absurt. De enda som borde finnas där var de trasiga, och de förföljde aldrig människor. De attackerade på en gång. Kunde det vara en överlevare? Men varför skulle en överlevare följa efter dem?
Fox mindes själv hur det hade varit att vara ensam i en öde värld full av monster, men när han fick syn på andra överlevare hade han blivit överlycklig och sprungit fram till dem. Han antog att alla ensamma överlevare skulle reagera på samma sätt.
 De fortsatte gå på de tomma gatorna och passerade hundratals med rostiga bilar som satt fast i en bilkö som aldrig skulle försvinna. Fox suckade när han tänkte på hur mycket allt hade förändrats, men tvingade sig själv att fokusera på annat när han märkte hur det påverkade hans humör. Han hade inte tid att gå omkring och deppa.
De såg sig omkring på alla byggnader och försökte urskilja rörelser innanför fönstren och i gränder som de passerade. De letade efter överlevare samtidigt som de höll utkik efter de trasiga.
"Den där byggnaden ser fortfarande stabil ut. Borde vi kolla om det finns något inuti?" frågade Scott och pekade på ett höghus full av lägenheter. Fox följde hans finger och såg upp på de höga väggarna. De var fulla av sprickor och växter som alla andra byggnader, men medan de flesta byggnaderna hade stora hål och krossade fönster såg den här rätt så stadig och hel ut. Även om det inte fanns någon överlevare där inne så kunde de kanske hitta något annat användbart.
"Okej" sa Fox tillslut och de började gå mot byggnadens dörr.
 Väl inne i byggnaden började de söka igenom alla lägenheter. När den första våningen var genomsökt gick de upp till nästa och gjorde samma sak där.
När de kom till den femte våningen hade de fortfarande inte hittat något annat än två filtar och några klädesplagg. De lade sakerna i en säck som Scott hade haft i fickan och såg upp för trappan som ledde till nästa våning.
"Det är i alla fall bättre än inget alls" sa Scott med en trött suck och slängde säcken över axeln. Fox nickade och gick förbi honom till trappan. Han trodde att det fanns tre våningar till om han hade räknat fönstren rätt på utsidan. Även om både kläder och filtar var bra att ha så var det inget de behövde just nu. De hade redan ett stort lager med de sakerna. Mat var däremot något som de började få dåligt av. Det skulle räcka året ut i alla fall, men sedan skulle de verkligen behöva fylla på lagret.
Just när Fox tog sig upp på det sista trappsteget kände han Scotts hand över sin mun. Förvirrat stannade han och vred på huvudet för att se på sin vän som hade blicken fäst på trappans fot. Han följde hans blick och fick syn på det som hade fått Scott att stanna så plötsligt. En rutten hand stack fram i en lägenhets dörröppning, och snart dök resten av kroppen upp. Även om benen under de trasiga byxorna saknade skinn och kött lite här och var, och en av armarna var avslitna så var ansiktet det värsta med varelsen. Ögonen var dimmiga och insjunkna, och näsan hade inget skinn. Hakan höll på att ramla av och det långa svarta håret var blodigt och klibbade fast sig i det som en gång hade varit ett mänskligt ansikte.
Den stannade och vred lite på huvudet som att den lyssnade efter något. Både Fox och Scott stod blickstilla för att inte ge ifrån sig något ljud. Fox höll till och med andan för säkerhetsskull och försökte samtidigt komma på vad han kunde göra. De trasiga var svåra att döda. Av någon anledning dog de inte om man inte sköt dem i huvudet flera gånger eller krossade deras skallar.
Scott började försiktigt flytta sin hand mot bältet där han hade sin pistol. Att skjuta en trasig var väldigt riskfyllt. Det höga ljudet kunde locka till sig flera trasiga, och de var väldigt farliga när de var många. Trots det verkade det som att Scott skulle få lov att ta den risken. Om de hade tur så fanns det inga fler trasiga i närheten.
Han höjde pistolen och siktade tyst mot den trasigas huvud. Om han missade så skulle de bli attackerade, men om han prickade så skulle de kanske klara sig. Fox höll andan när varelsen vände på sig och såg rakt mot dem, men han visste att den inte kunde se dem. Några sekunder senare ekade skottet i byggnaden och den trasiga ryckte till när ett blodigt hål dök upp i dens kind. Scott hade missat, och nu visste den trasiga att de var där.
"Shit!" utbrast Scott argt och sköt igen, och när han missade sköt han ännu en gång. Den trasiga verkade knappt bry sig om kulorna som borrade sig in i huden. Den sprang bara upp för trappan mot dem med sin arm utsträckt mot deras huvuden. Fox tog fram sin dolk eftersom den trasiga var för nära för att skjuta. Scott insåg också det och slog till den trasiga med pistolens handtag på huvudet. Varelsen stapplade till, och innan den hann göra mer körde Fox in dolken i dess hals och tvingade den att backa bak mot väggen. Med ett ryck lyckades han skära av halva halsen och högg snabbt till för att hugga av huvudet helt. Det föll till marken, fortfarande med ögon som stirrade hungrigt på dem och en mun som högg efter deras kött. Kroppen föll däremot livlöst till marken, och Scott gick fram till huvudet för att avsluta jobbet eftersom han visste att Fox helst inte gjorde det.
Fox vände honom ryggen till och hörde bara ett kras när Scott stampade till huvudet. Det verkade inte som att skotten hade lurat dit fler trasiga, så de kunde lugna ner sig lite.
"Du missade" konstanterade Fox med en suck och Scott blängde surt på honom.
"Den stod för långt bort" muttrade han och gick förbi honom för att gå upp till nästa våning. Fox log svagt och tänkte just följa efter sin vän då Scott plötsligt stannade och gav ifrån sig ett chockat läte innan han föll ihop på golvet. Innan Fox hann reagera kände han en plötslig smärta i huvudet, och han föll ner bredvid sin vän med dimmig syn. Det sista han såg var ett par trasiga svarta skor vid hans ansikte innan han blev omsvept av mörker.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okeeej var det hemskt? Lever du? 

 Har inte skrivit på evigheter...o.O MEN SHIT VA KUL DET VA ATT BÖRJA IGEN! I really missed it...

Jag blev egentligen klar med kapitlet tidigare, men skulle träna så fick lov att vänta med att publicera det. xD Jag vill helst kunna läsa igenom det efter ett tag och se om det är några saker som jag har missat. Det är enklare att se felen om man går ifrån ett tag. Jag gör alltid så när jag t.ex ritar. Väldigt ofta. Jag brukar ta promenader i huset och glo på annat och sedan gå tillbaka till bilden och fortsätta i kanske en timme, och sen ta ännu en paus. 

 Så om du fastnar eller inte kan se vad felet är, ta bara en liten paus och gör lite annat. Ett random tips bara...xD

Men kommentera gärna vad ni tycker, och om ni vill ha fortsättningen. ^^

 Jag kan inte lova att uppdateringen kommer vara så bra, men jag ska göra mitt bästa!

Hare gött! ^^

 //Fille