Story:

En dag dyker en svävande rödklädd man upp utanför Igarashi Gantas klassrums fönster. Innan alla hinner riktigt förstå vad de ser, fylls klassrummet av blod från de döda eleverna. Den enda som fortfarande lever är Ganta.

 När han vaknar upp på sjukhuset får han reda på att han är anklagad för att ha mördat hela sin klass, och förs bort. Han blir dömd till döden och skickas till ett privat-ägt fängelse i Tokyo som kallas för Deadman wonderland. Det är dock inget vanligt fängelse. Det är ett nöjesfält med underhållning som är brottslingarna. Det kan vara allt från människor som spelar musik bakom galler, till folk som springer genom en dödsfarlig hinderbana för att få vinna Cast-points, som är fängelsets pengar. Med poängen kan man till exempel köpa mat, men även godis som är ett botemedel mot giftet som pumpas in genom de speciella halsbanden som de dödsdömda tvingas bära. Om man inte äter godis var tredje dag, så dör man.

 I fängelset möter Ganta en konstig tjej vid namn Shiro. Hon beter sig som ett barn och vill inte lämna Gantas sida. De blir vänner, men det är fortfarande mycket som Ganta inte vet om henne. Varför är hon där? Varför verkar hon känna honom? 

 Han är fast i ett fängelse och dömd för ett brott som han inte har begått. Det blir dock värre när en konstig kraft vaknar inom honom. Han börjar kunna kontrollera sitt eget blod, och tack vare det skickas han till en hemlig del av fängelset. Där tvingas han slåss mot andra som har samma kraft som honom (Deadmen) och blir en del av en annan slags underhållning som kallas för Carnival corpse. 

 Plötsligt har hans vanliga och bekväma liv förvandlats till en mardröm full av blod. Med siktet riktad mot hämnd försöker han ta sig ut ur fängelset och avslöja vad som egentligen händer innanför dess väggar.

Karaktärer:

Karaktärerna i den här animen är intressanta. Alla har något som inte riktigt stämmer i deras huvuden. Det kan vara från att tycka att döda någon är detsamma som att rädda någon, till att tycka att tortyr är underhållande. 

 Jag kommer som vanligt bara gå igenom huvudkaraktärerna i detalj.

 Ganta är en svag och feg karaktär som gråter ofta (Inte lika mycket som Yukiteru från Mirai nikki, men nästan). Han vill dock bli starkare så att han kan skydda sina vänner, och överleva tills han kan få sin hämnd. Han är en bra karaktär (Enligt mig. Vissa kan nog tycka att han är irriterande svag...). 

 Shiro är en intressat karaktär. Det finns så mycket som man inte vet om henne, och man vill veta mer. Hon är väldigt...gullig. Alltså hon beter sig väldigt barnsligt, men samtidigt väldigt modigt. Hon låter ingen skada hennes vänner, men är lite korkad. Hon förstår inte vissa saker, som varför folk reagerar på vissa sätt. Hon förstår nog inte riktigt heller vad som är så hemskt med Deadman wonderland. 

 Vissa karaktärer är rätt tråkiga men har i alla fall en anledning att finnas i berättelsen. Och det är nog bra att det finns vissa karaktärer som är mer normala och nedtonade. Annars skulle det nog bli för mycket av galna och speciella människor.

 Så nu till:

Favoritkaraktär: 

     
Kiyomasa Senji (Crow)

 För han är helt enkelt bad ass. 

Värsta karaktären:

Takami Minatsuki (Hummingbird) 

 Hon är inte direkt en dålig karaktär...det var bara så svårt att välja, så jag valde den som var mest irriterande. xD

Animationen:

Den var bra. De var duktiga på att animera blod (vilket är väldigt bra eftersom man ser en hel del av det). Färgerna var fina och...ja...jag gillar den. De var verkligen duktiga på att göra...äckliga scener. Som när de gräver ut ett öga...ugh   Varför är det alltid ögon?

Åsikter:

Jag gillade Deadman wonderland. Det var en intressant (och konstig) anime. Den var verkligen grym och höll inte alls tillbaka. De ville verkligen visa hur hemskt det var att leva där.

 Dock finns det bara en säsong och det kommer inte en andra, så slutet var inte så bra. Man får inte alls veta allt som man ville veta. Jag önskar verkligen att det fanns mer. 

 Deadman wonderland har också en av mina favorit intros.

 It's so good!

 Gah jag vet inte vad mer som finns att säga. Jag gillade den verkligen men den är så kort. Är så sur för att det inte finns någon fortsättning. Jag började läsa mangan istället, men började om så har just kommit till stället där animen slutade. (Det var tur att jag läste från början, annars hade jag missat en hel del karaktärer).

 Du borde inte kolla på den om du är känslig för hemska scener...för det finns en hel del av dem!

Slutsats:

Den var väldigt bra, men jag kan inte ge den så många poäng som jag vill tack vare längden... Så jag tänker ge den:

6/10

Uuuugh varför finns det inget mer? Mangan är i alla fall superbra med, men vill se den som en anime. :(

 Okej så jag tycker att den är:

Bra, men du borde läsa mangan istället (Eller både och. Den är helt klart värd att se!).

------------------------------------------------------------------------------------------

Så det var ännu en recension. xD

 Har du sett Deadman wonderland? Vad tyckte du om den i så fall? Håller du med mig?

Kommentera gärna! ^^

 Om du har nåt anime tips så säg gärna till om det också! :)

Hare gött! ^^

 //Fille   

Jag har bestämt mig för att lägga ut prologen till novellen som jag skriver på...så får ni helt enkelt bestämma ifall jag ska fortsätta lägga ut den här, eller om ni helt enkelt inte bryr er... Jag har bara skrivit prologen och nästan hela första kapitlet än så länge, och jag kan inte lova att uppdateringen kommer vara så bra. 

 Men här har ni prologen i alla fall. Kommentera gärna om ni vill ha mer eller om jag ska fortsätta skriva på den utan att publicera skiten. xD

 Jag har inte skrivit på ett tag...så ursäkta om det inte är så bra skrivet. -.-'

När tystnad är allt du hör: Prolog 

De höga husen stod öde, detsamma gällde de hundratals med bilar som parkerats huller om buller på de tomma gatorna. Gatulamporna blinkade och fick skuggorna i mörkret att försvinna och dyka upp igen. Det gjorde det väldigt svårt att skymta varelserna som släpade sig fram genom mörkret på jakt efter föda.
Varelserna hade dålig syn, men deras hörsel var däremot väldigt bra. Det kunde vara till deras fördel, men det kunde även göra det väldigt svårt för dem, för det betydde att om någon satt tyst och gömde sig så skulle de inte upptäcka det.
Bakom en av bilarna satt två som använde varelsernas dåliga syn till deras fördel. De satt tysta båda två och väntade på ett tillfälle då de kunde fly. Det var en mor och ett litet barn som inte var äldre än sex år. Modern försökte lugna ner sin dotter så gott hon kunde, medan hon samtidigt höll ett öga på varalserna som släpade sig fram på andra sidan av bilen.
"Mamma, jag är rädd." sa den lilla flickan och kröp ihop i sin mors famn med sin gosemus tryckt mot bröstet.
"Ssshhh, det är ingen fara. Se till att vara tyst nu bara så kommer allt bli bra" viskade modern och kramade om sin dotter.
"Jag vill gå hem." gnydde hon och modern såg sig förtvivlat omkring.
"Seså, var tyst nu" viskade hon lite panikslaget men den lilla flickan i hennes famn lyssnade inte.
"Jag vill gå hem, varför kan vi inte gå hem?"
"Snälla du måste vara tyst nu. Vi kan gå hem när de trasiga har gått, okej?" svarade modern och hennes rädsla började höras på rösten. Hon försökte låta så modig som möjligt framför sin dotter för att lugna ner henne, men det blev bara svårare och svårare. Om hon inte kunde få flickan att hålla tyst, så skulle båda två snart bli uppätna eller ännu värre, bli en av dem.
"När kommer de trasiga vara borta?" frågade dottern och modern suckade irriterat.
"De kommer inte gå om du fortsätter prata." svarade modern och kikade fram över bilen för att se vart varelserna befann sig. Till sin förskräckelse insåg hon att de hade stannat och kollade nu bort mot bilen där de satt.
"Mamma vad gör du?" frågade dottern oroligt och modern såg panikslaget ner på sin dotter. De var tvugna att ta sig därifrån snabbt, men det fanns ingen väg därifrån. Varelserna fanns överallt.
Inget barn borde behöva gå igenom det som hände nu, inget barn borde behöva se sin mor gråta och gå sin död till mötes. För det var det som modern nu tänkte göra. Det fanns ingen annan utväg. Så länge hennes dotter hade en chans att överleva så kunde hon dö lycklig, även om det skulle ärra den lilla flickan för alltid.
"Du måste hitta en säker plats? Kan du göra det för mig?" Den lilla flickan nickade och modern tvingade tillbaka sina tårar.
"Men stanna här tills de trasiga har gått okej? Vad du än gör, gå inte nära dem och låt dem inte höra eller se dig!"
"Varför gråter du?" frågade dottern oroligt och modern insåg att hon inte kunde hålla tillbaka tårarna längre.
"Jag älskar dig, du vet det va?" sa hon och kramade om sin lilla dotter med tårar rinnande ner för kinderna. "Jag är så ledsen, så himla ledsen, men du måste klara dig själv nu. Du måste överleva. Kan du lova mig det?"
"Vad menar du?"
"Snälla lova mig det! Snälla lev vidare!" bad hon och mötte flickans oroliga blick.
"Jag lovar!"

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Jag vet att den är kort, men grejen med novellen är att man inte ska få veta så mycket i början. Så kunde inte skriva mer än så. 

 Kapitel 1 kommer bli längre...

Kommentera om ni vill ha fortsättningen, och säg gärna vad ni tycker. Jag tänker starta en omröstning också om det här för de som inte orkar kommentera. xD 

 Hare gött! ^^

//Fille