Jag fick lust att måla naglarna, och bestämde mig för att göra tecknen för de fem stora ninjabyarna från Naruto (Leaf, Cloud, Rock, Sand och Mist om jag minns rätt). Ja...det failade första gången så att jag fick börja om, och sen blev det i alla fall inte så hemskt så att jag fick lust att gömma mig, så det fick duga...

(Ni vill inte se min högra hand!)

 Alla har frågat om vad det är för något, men till mitt försvar så vet ingen av dem vad Naruto är...och min kusin fattade så...SUCCESS! 

Ja jag har börjat få slut på idéer till inlägg... 

 Jag ska börja skriva på nästa kapitel till novellen snart...eller kanske försöka rita något...

Rösta gärna i omröstningen! Vill veta vad jag borde skriva om härnäst så att jag inte bara lägger ut saker som ingen vill läsa..som det här inlägget, jag vill inte att bloggen ska vara full av sådana!  

 Nu ska jag hitta något annat att göra....

Hare gött! ^^

 //Fille   

Fick veta idag att jag fick sommarjobbet som jag sökte!   Let's do the happy dance for a moment!  .....Okay stop now!    Stop...you don't need to dance anymore  ...STOP IT!  ...Thank you.

 Men min far fixade ju ett jobb till mig där jag jobbar tre dagar i veckan hela sommaren (på hans jobb), och jag hade typ tackat ja till det så...fick lite panik över det för jag vill hellre ha det andra. Varför?

Jo...

 Det andra jobbet skaffade jag själv, så det känns mer speciellt. Jag behöver komma ut och klara mig helt själv, där jag inte har någon som jag känner i närheten. För jag har ett problem med det. Jag är rädd för nya människor och har alltid haft någon med mig som stöd. Jag har inte ens bytt klass helt själv! Så jag känner att det här kan vara en bra erfarenhet.

 Sen är det här jobbet bara under halva sommarlovet, och hela veckor, vilket betyder att jag helt säkert vet när jag jobbar och när jag inte jobbar (min far har gett mig väldigt vag information om det andra). Det kan vara bra för jag vill kunna åka ner till min kusin och hälsa på!

 Sen är lönen inte så illa heller (nästan 70 kr i timmen). Tiderna blir jobbiga, men de är nog desamma som på fars jobb (07-16). Sen kanske det är tillräckligt nära så att jag kan cykla dit!

 Men som sagt, jag hade typ redan tackat ja till det andra och det gav mig panik. För jag ville inte skapa problem eller göra någon sur. Många sa till mig att det inte skulle skapa några problem och ingen skulle bli sur, jag hade ju inte ens skrivit på nåt kontrakt eller nåt, men det hela slutade med att jag fick sådan ångest att jag typ började...smågråta... Jag gör det rätt ofta när jag får ångest. Det blir som att min hjärna bara skriker ut det värsta som kan hända, och alla problem som kan dyka upp, samtidigt. Vilket resulterar med tårar för mig för jag får panik. Händer det här bara mig? För jag känner mig väldigt fånig över att reagera så till så mycket. Jag måste lära mig att hantera problem mer och inte få så dåligt samvete över saker som jag funderar på att göra...men det är svårt för jag kan inte kontrollera det. Jag bryr mig nog för mycket om vad andra tycker och tänker och hur de ska reagera...uuugh.

 Men sen så ringde min mor och sa att hon hade pratat med far, och tydligen var det helt okej för de hade redan andra ungdomar som de kunde fråga om jobbet. Så nu känner jag mig bättre...och fånig. 

 Som sagt skulle det andra jobbet ha varit under hela sommarlovet, 2-3 dagar i veckan och kanske lite mer betalt, men pengar är inte allt, och det andra är mer speciellt eftersom jag skaffade det på egen hand. Det ska tydligen vara svårt att få jobb där också, och det var det första jobbet jag sökt i mitt liv, så känner mig rätt stolt över det. Det skulle kännas fel att tacka nej till det då.

 Så inga fler tårar, nu borde jag bara vara glad istället. Jag har nog aldrig hört talas om någon som börjar gråta när h*n får ett sommarjobb... Uuugh min hjärna är så jobbig ibland! 

 Jaja yay för sommarjobbet! Jag tänker fundera över det här till i morgon. :P

Hare gött! ^^

 //Fille   

Vill rita, men orkar inte rita. Förstår ni min frustration? Jag skulle kunna rita, men orkar inte. Novellen och teckningar leder i omröstningen, och jag vill lägga ut mer teckningar...men måste rita...och har inte energin till det. Plus att min vänstra halva hand alltid somnar när jag ritar (vet inte varför...jag är ju högerhänt...), och det är lite irriterande...xD Den håller just på att vakna! :')

 Ska se om jag kanske har någon äldre bild som jag kan lägga upp...Justja Unia skrev en gång att jag borde rita en dansare, och har en på dörren så kan ta kort på den. xD (Den är lite skum och inte så...wowig dock...)

 Ritade den för kanske ett halvår sen?...? Den är väl okej antar jag...xD

 Ska se till att försöka rita något mer senare! ^^ (har påsklov nu så har tid till det i alla fall).

Hare gött! ^^

 //Fille   

Efter att ha försvunnit med den andra döda kroppen satt Scott fortfarande och slet i repen. Fox hade gett upp med att försöka få honom att sluta för ett tag sedan, och satt nu bara och såg bort mot dörren. Snart skulle den främmande tjejen återvända och då tänkte han försöka få henne att svara på några frågor.
 Medan han väntade blev det plötsligt svårare och svårare att hålla ögonen öppna. Det var konstigt tyst i rummet också, och när han vred på huvudet insåg han varför. Scott hade slutat kämpa med repen och hängde nu med huvudet. Hans axlar höjdes och sänktes sakta när han andades lugnt. Han hade somnat, och snart kunde Fox inte heller hålla ögonen öppna längre och han föll in i en djup sömn.

När han vaknade var han stel i hela kroppen, och hans nacke värkte på grund av att han suttit med hakan mot bröstet hela natten. Med ett stön rätade han på sig och öppnade ögonen. Han hade blivit van vid att känna repen på hans handleder och ben, men de började göra väldigt ont. Scott sov fortfarande och den främmande flickan syntes inte till.
Nu när det var ljust kunde de ta sig hem om de lyckades komma loss, så Fox började tänka ut en plan. Först behövde han få av sig repen, men det var lättare sagt än gjort. Flickan hade verkligen gjort hårda och starka knutar, och varken Fox eller Scott hade varit i en liknande situation förut. Han räknade ut att det vore bäst om han bara tog det lugnt och tänkte igenom allt noga, istället för att rycka och slita i repen som Scott hade gjort.
"Uugh är vi fortfarande här?" stönade Scott och slog upp ögonen. Han lutade på huvudet åt olika håll i ett försök att mjuka upp nacken lite, men det verkade inte funka för han fortsatte att göra smärtsamma miner.
"Har du någon plan?"
 "Inte riktigt. Så länge som vi sitter fast kan vi inte göra något alls. Jag tror att vi skulle kunna fly om vi bara blev av med repen" suckade Fox och såg bort mot dörren där han senast hade sett den främmande flickan. Det lilla köket verkade vara tomt, men han kunde bara se en bit av rummet.
 "Sluta säga uppenbara saker och försök komma på ett sätt att komma loss istället" sa Scott lite irriterat och testade att dra i armarna igen, men de satt som fastnaglade vid stolsryggen.
Innan Fox hann säga något tillbaka såg han hur Scotts blick plötsligt förändrades och han såg ut som en arg hund som var redo att attackera. Fox var förvånad över att han inte började morra och visa tänderna. När han vred på huvudet mot köket såg han varför Scotts uttryck hade förändrats. Den främmande flickan stod i dörröppningen med två konservburkar i händerna. Hennes ansikte var skymd under hennes huva och sjal så han kunde inte se hennes ansiktsuttryck, men hon verkade rätt osäker över vad hon borde göra.
 "Så du är tillbaka. Kul" muttrade Scott sarkastiskt och blängde på henne. Hon tog ett steg bakåt och Fox suckade.
"Bry dig inte om honom! Det är något som jag vill fråga dig om, så kan du komma?" sa han med en så lugn röst som möjligt. Scott verkade inte förstå att hota den här flickan inte var rätt väg att gå. Hon verkade vara väldigt osäker över hur man betedde sig omkring folk, och hade antagligen varit ensam länge, så den lugna och vänliga rösten verkade som ett bättre val.
Försiktigt började hon närma sig dem, och Fox gav Scott en sträng blick för att hindra honom från att säga något hårt igen. Han suckade och muttrade något ohörbart innan han surt vände blicken till väggen framför honom.
När flickan stod framför Fox försökte han komma på en fråga som hon kanske kunde svara på.
 "Du vi måste gå hem innan våra vänner blir för oroliga" började han prövande och flickan lade huvudet lite på sned med en fundersam blick som om hon försökte förstå vad han just sade.
 "Vi kommer från en grupp överlevare...om du släpper oss så kan vi ta med dig dit. Vi letar efter andra som har lyckats överleva de trasiga för att få vår grupp att växa. Det är mycket enklare att klara sig om man är fler. Vill du komma med oss?" frågade han tillslut och väntade på en reaktion. Hon stod bara där med samma fundersamma blick och verkade inte riktigt förstå innebörden av det han sade. Han bestämde sig för att ta det igen men kortare.
 "Vill du följa med oss till vårt hem?". Nu verkade hon förstå bättre för hon rätade på huvudet och den fundersamma blicken försvann. Istället såg hon mer osäker och förvirrad ut, som om hon inte visste vad hon skulle svara.
 "Det är mycket enklare att överleva om man är fler" upprepade Fox i ett försök att övertala henne. "Du behöver inte vara ensam längre". Efter att han hade sagt den sista meningen förändrades hon helt. Den förvirrade och osäkra flickan försvann och plötsligt såg hon väldigt bestämd och hård ut och Fox kunde inte alls förstå vad han hade sagt för fel. Hon skakade på huvudet flera gånger och drog fram en av sina dolkar ur skidan. Förskräckt ryggade Fox undan så mycket han kunde men hon gick bakom hans stol och satte sig på huk.
"Vad gör du?" utbrast Scott oroligt och verkade ha trott samma sak som Fox. Att hon plötsligt hade bestämt sig för att ta kål på dem, men till deras förvåning kände Fox hur repen gled av hans armar och han kunde äntligen röra på sig. Han gned sina ömma handleder och såg förvirrat på flickan när hon försvann ut i köket, och återvände med deras säck. Hon slängde den på golvet framför hans fötter och vände dem ryggen till.
 "Betyder det att du följer me..." mer hann han inte säga innan flickan vände på klacken och försvann ut i köket igen. Den här gången kom hon inte tillbaka. De två burkarna som hon hade haft med sig låg slängda på golvet vid säcken och Fox såg nu att det var två burkar med bönor. Hade hon tänkt ge dem mat? Nu när han tänkte på det började hans mage kurra men han ignorerade hungern och böjde sig fram för att knyta loss sina ben.
"Vad hände just?" sa Scott förvirrat och Fox gick fram till honom för att knyta upp hans rep.
 "Hon bara...jag förstår inte" fortsatte Scott och såg bort mot köket.
"Jag vet inte. Kom igen vi måste återvända innan de börjar ha en begravning för oss" sa Fox otåligt, men han kunde inte heller släppa det som hände nyss. Varför hade hon plötsligt förändrats och stuckit? Det var som om hon plötsligt fick något konstigt utbrott.
När båda hade tagit sig loss gick Fox fram till säcken och kollade in i den. Där fann han sakerna som de hade hittat i byggnaden, och deras vapen.
 "Hon gav i alla fall tillbaka alla våra saker" suckade han och tog upp sin dolk och pistol ur säcken, och gav den sedan till Scott som tyst tog emot den.
Utan att säga något mer lämnade de lägenheten med stela ben och började ta sig ner för trapporna. De kunde inte se den främmande flickan någonstans på vägen ut, så de antog att hon antingen hade gömt sig någonstans eller lämnat byggnaden helt och hållet.
Ingen av dem sa något om det som hade hänt, båda var lika fast i sina förvirrade tankar.
 Det var lika soligt och varmt ute som dagen innan, och det kändes nästan som om inget hade hänt under natten, och att de var på väg hem från ännu ett vanligt uppdrag.
De passerade samma byggnader med spruckna väggar som dagen innan, och Fox tänkte samma sak när han såg butiken som kallades för Elsas frukt och grönt.
 "Så vad gör vi?" frågade Scott tillslut och Fox suckade. De hade blivit kidnappade, det var något som de inte kunde ignorera. Om de andra i lägret fick reda på det så skulle de antagligen se den främmande flickan som en fiende. Scott gjorde antagligen det redan, men Fox trodde inte att hon hade menat att skada dem. Kunde hon ha gjort det på grund av rädsla? Var hon bara ensam? Det var något med hur osäker och nyfiken hon hade verkat, som fick honom att nästan förstå att henne. Han hade inte reagerat på precis samma sätt när han hade blivit hittad, men han hade haft samma blick.
 "De andra kommer säkert klå upp henne om de får syn på henne. Det spelar ingen roll om hon är en överlevare, ingen muckar med oss och kommer undan med det" sa Scott och slog näven i sin handflata. Än en gång blev Fox nästan förvånad över att han inte började morra.
 "Vi säger inget till de andra" sa Fox kort utan att se på honom.
"Va?" utbrast Scott förfärat.
 "Vi blev omringade av trasiga och tvingades låsa in oss i en gammal lägenhet. De försvann inte innan mörkret kom så vi var tvungna att spendera natten där" förklarade Fox och såg strängt upp på sin längre vän.
"Varfö...?"
 "Hör du det? Vi blev omringade. Inte kidnappade! Okej?" sa han med hårt sammanpressade tänder och Scott vände irriterat bort blicken med en fnysning.
 "Visst. Vi blev omringade" muttrade han och spände nävarna. Han hatade när Fox använde sin högre status för att få Scott att göra som han ville.
 De fortsatte gå hemåt utan att säga ett ord. Scott tjurade bara över att den främmande flickan inte skulle bli bestraffad, och Fox gick och funderade över vart hon kunde vara nu. Han undrade varför hon hade lämnat dem så plötsligt och försökte komma på vad han hade sagt för fel. Han hade nämnt lägret och att hon kunde få följa med dem, men vad var fel med det? Han suckade och såg upp på de vita molnen som gled över den blåa himmelen. Han kunde inte bara släppa att det fanns en överlevare där ute som levde helt ensam. Plötsligt lade han märke till en konstig känsla, som om han vore iakttagen igen. Samma sak hade hänt dagen innan efter att de hade lämnat apoteket. Kunde det vara den främmande flickan? Genast vände han sig om och skannade av området. Scott såg förvirrat på honom när han suckade och började gå igen. Det var ingen där.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okej ännu ett kapitel...hoppas att det duger. xD Det kommer nog gå rätt segt i början innan själva ploten kommer in....

 Kommentera gärna vad ni tycker, och rösta i den nya omröstningen! :P

Hare gött! ^^

 //Fille   

Story:

Var 500 år föds ett barn med en enorm farlig kraft i hjärtat. En kraft som kan förstöra hela världen. Denna kraft kallas för Echidna.

 Berättelsen följer barnet som föds med den här kraften, en flicka vid namn Emma. Hon vet själv inget om att hon är Echidna. 

 När hon anländer till en stad efter att ha levt på landet i hela sitt liv, får hon en konstig upplevelse. Alla som ser henne verkar bli förälskade i henne, detta beror på den magiska kraften i hennes hjärta. Plötsligt står hon på altaret och är på väg att gifta sig med kungen (trots att hon inte vill det), men då dyker plötsligt en drake upp och i drakens mun sitter en mäktig trollkarl vid namn Shion. Han tar henne med sig och räddar då henne från bröllopet. Han berättar sedan för henne om Echidna, och hur den kraften snart kommer ta över henne, och om hur många är efter den. Han säger även att han vet ett sätt att få bort den farliga kraften ur hennes hjärta. Hon måste gifta sig med honom. Dock är det inget vanligt giftermål, utan en lång och krånglig ritual full av mindre ritualer som kan vara väldigt farliga. 

 Emma och Shion tvingas möta kraftfulla magiker som är ute efter Echidna, och de stöter på många hinder, men de träffar även nya vänner. 

Karaktärer:

Karaktärerna var det som fick mig att verkligen gilla den här mangan. De var roliga och intressanta och fick mig att vilja läsa vidare. Visst var berättelsen intressant med, men karaktärerna var...bättre. Medan storyn var rätt enkel så var det karaktärerna som stod i ramljuset. 

 Shion har svårt att säga vad han känner och är lite...dyster. Han bryr sig väldigt mycket om de som står honom nära och är osjälvisk. Han är underhållande att följa, och säger några roliga saker ibland. Han är en väldigt stark trollkarl och är den enda som kan använda "Broom.magic" (kvast-magi, det är coolare än vad man tror). Dock är han inte så bra när det gäller teoretiska ämnen... Han är en väldigt bra karaktär, och helt klart en a mina favoriter.

 Emma är väldigt snäll och oskyldig. Hon bryr sig också om de som står henne nära, och är lite av en idiot. Hon kan inte använda magi och måste skyddas väldigt ofta, men hon är inte direkt i vägen. Hon är stark för hon kan göra svåra saker. Om en ritual blir tuff så ger hon ändå inte upp. Jag gillar henne, men hon är inte direkt en favorit. 

 En karaktär som dyker upp lite senare är Luu. Hon är ett barn men kan ändå använda en väldigt stark magi. Hon är...bad ass. Hon älskar att slåss och bryr sig om andra. Hon är duktig på att jaga och älskar kött. Luu är awesome helt enkelt och en av mina favoriter.

 Sen fanns det en hel del med andra karaktärer. Som Shion's bror Faust, han var intressant och också en av mina favoriter. Det finns så många och jag kan inte prata om alla, men jag gillade majoriteten. Jag kan inte komma på en karaktär som var direkt dålig.

Favoritkaraktär:

Luu

 Det var väldigt svårt att välja. Jag tänkte först välja Shion men...Luu var lite bättre. She's just awesome.

Värsta karaktären:

Shion's mom

Man fick knappt se henne, och jag tycker inte att hon är en dålig karaktär. Men jag hatar henne...

Teckningen:

Jag tycker att den var bra tecknad. Karaktärerna hade intressanta utseenden och jag gillar magins design. Karaktärerna såg creepy ut när de skulle det, och de såg arga ut när de skulle det etc. Allt smälte inte ihop så actionscenerna var läsliga. 

Åsikter:

Jag trodde inte att jag skulle, men jag gillar den här mangan. Berättelsen är konstig men den blev ändå intressant. Magin i den var egen och allt lyckades se speciellt och häftigt ut. Jag gillade kvast-magin och hur mycket man kunde göra med den. Karaktärerna var bra och hade bra dialoger. Vissa saker fick mig till och med att skratta, och andra saker fick mig att nästan vilja gråta. Jag gillar designen på allt och hur världen är uppbyggd. T.ex att man måste genomgå ritualer för att kunna använda en viss slags magi, och att det finns så många olika magier. 

 Jag hade gärna velat se lite mer av den världen, och önskar att slutet inte hade kommit så "plötsligt". De hoppade i tiden där och det irriterar mig lite. Det känns som att det fanns mer att se och att jag just missade det. Slutet kom plötsligt och jag trodde verkligen inte att jag hade kommit så nära det sista kapitlet. Jag trodde att jag var i mitten när jag var två kapitel från det sista... Så jag önskar att det hade varit längre.

 Dock fann jag den underhållande och den lämnade ett litet tomrum i mitt hjärta, och fick mig att inte ha någon aning om vad jag skulle göra. 

Slutsats:

Så jag tycker att Magico är en bra manga, vilket förvånar mig. Jag är glad att jag valde att läsa den trots den konstiga beskrivningen. Jag vet inte om jag skulle kalla den för en "Don't think just read"-manga, för den var intressant fast man tänkte. För världen var egen och magin var häftig. Sen blev inte den här "giftermål"-ritualen så konstig heller. Såklart fanns det konstiga saker...väldigt konstiga saker, men de var underhållande.

 Så jag tänker ge Magico:

8/10

Helt klart ett bra manga-tips!

---------------------------------------------------------------

Borde jag fortsätta göra Manga Reviews? Jag har börjat läsa lite mera manga utan att se en anime. Hittills har jag bara läst en manga för att animen var intressant, eller slutade för tidigt. Det här var den första mangan som jag har läst som inte har en anime. (Önskar att den hade haft en anime...).

 Har du läst Magico? Vad tyckte du? ^^

Kommentera gärna! :3

 Hare gött! ^^

//Fille   

Så jag har just läst klart en manga vid namn Magico. Jag började läsa den eftersom beskrivningen var konstig och det verkade som en "Don't think, just read"-manga. En sån som egentligen är korkad, men man kan ignorera det och bara läsa och sjunka in i den korkade världen.

 Snabb beskrivning: Emma föds med en farlig kraft i sitt hjärta (Echidna (sorry for dålig stavning och svengelska)). Den kraften dyker upp var 500 år och kan förstöra hela världen. Så många är ute efter den, och för att kunna ta den kraften måste man döda Emma.

 Då dyker en mäktig trollkarl vid namn Shion upp och säger att man kan förstöra Echidna så att hon blir fri genom att göra en speciell ritual. Hon måste gifta sig med honom. (sa ju att den var konstig). Det är inget vanligt giftermål dock. De måste göra andra små (ibland farliga) ritualer, för att helt fullborda ritualen. 

Okej jag tror att jag kommer skriva en recension till de här...

 Gah den var bättre än jag trodde. Den var rolig och lämnade ett hål i mitt hjärta som alla bra saker gör. Som när man avslutar ett riktigt bra spel, eller en bok...eller vad som helst och man inte vet vad man ska göra längre... Så känns det nu...

 Och slutet var så...gah my heart!

 Okej ska nog (kanske) skriva en recension om den här...måste fixa en ny kategori i så fall också. xD

Hare gött! ^^

 //Fille   

Story:

Yato är en "liten" gud som ingen känner till, vars högsta dröm är att vara känd bland alla och få sitt egna tempel. 

 Yatos jobb är oftast att döda demoner som dyker upp i den mänskliga världen, och för att göra det behöver han en Shinki. En Shinki är en mänsklig själ som kan ta formen av ett vapen, och är kopplad till guden som äger den. Dock förlorar Yato sin Shinki och blir tvungen att hitta en ny, och göra mindre jobb där han inte behöver ta kål på demoner. 

 När han är ute och letar efter en bortsprungen katt stöter han på en tjej vid namn Hiyori Iki. Deras möte är lite speciellt för hon knuffade undan honom från en bil som han nästan blivit påkörd av, och blir själv påkörd, men hennes själ lämnar hennes kropp. Trots det är hon fortfarande vid liv och lyckas ta sig tillbaka till kroppen och hon tas till sjukhuset. 

 Till sin förvirring märker hon att ingen verkar minnas Yato, och tror att Hiyori hade klivit ut på vägen utan anledning. Hennes själ fortsätter också att lämna hennes kropp ibland utan förvarningar, och hon vet inte hur hon ska stoppa det. 

När hon får reda på om Yatos riktiga identitet ber hon honom att försöka fixa hennes "Själen lämnar min kropp helt random ibland"-problem. Dock måste han bli en mäktigare gud för att kunna fixa problemet.

 Tillslut hittar han en ny Shinki vid namn Yukine, och tillsammans möter de en hel del faror och gamla fiender.

Karaktärer:

Jag gillar karaktärerna i den här animen. Alla är intressanta på sitt egna vis, och Yato är en underhållande huvudkaraktär. Han är idiotisk ibland, rätt creepy och har sina dåliga sidor, men han visar sig även vara snäll och bryr sig om sina vänner. 

 Hiyori är...en karaktär. Det är inget speciellt som får en att genast tänka på Hiyori. Hon är snäll, trevlig och omtänksam...Hon är ingen dålig karaktär, men inte så speciell.

 Yukine är väldigt idiotisk och spelar en stor roll i animen. Han är otrevlig, självisk och mår inte så bra. Trots det verkar han ändå bry sig om andra. Han är en intressant karaktär, men ibland vill man bara slå till honom. Jag gillar honom, han är en av mina favoriter, men ja...så idiotisk ibland.

 Annars är animen full av intressanta karaktärer, jag valde bara som vanligt att ta upp huvudkaraktärerna.

Favoritkaraktär:

Yato

 För han var väldigt underhållande.

Värsta karaktären:

Bishamon

 Jag vet inte om jag skulle kalla henne för en dålig karaktär...men hon är rätt irriterande ibland.
(Update: Efter att ha läst mangan och sett andra säsongen så gillar jag henne mycket mer!)

Animationen:

It's nice. Jag kan inte se några fel med den. Yato gör vissa konstiga miner, och jag tycker att de ser roliga ut. Vilket antagligen var meningen. Jag gillade den verkligen. Vissa saker såg väldigt fina ut (som allt glowy stuff). 

Åsikter:

I like it. Berättelsen var intressant, men det var nog mest karaktärerna som fick mig att vilja se vidare.

 Tyvärr var det inte nyss som jag såg den, så mitt minne är lite suddigt, men jag minns att jag verkligen gillade den här animen. Den var rolig, actionfylld...underhållande helt enkelt. 

 Dock finns det ännu bara en säsong, så slutet är inte...SLUT, det är mer Fortsättning följer (kanske). Det var ett bra slut på en säsong i alla fall.

 Förlåt men det finns inte så mycket mer att säga. Designen på allt var intressant, berättelsen var bra och karaktärerna var underhållande. Jag gillar idén om gudar som går omkring bland människorna, och jag gillar att Yato är en liten gud, och jag vill verkligen veta mer om hans förflutna. Han har (som alla gudar) levt länge och man får se hintar om hur han var förr, och man får tillslut veta rätt mycket, men det verkar som att det finns mer som man inte har fått se än. Hoppas verkligen att det blir en säsong 2! Det står ännu ingenstans att det kommer komma en, men mangan håller fortfarande på...så jag håller tummarna!

Slutsats:

Jag gillade den...mycket. Jag tycker helt klart att ni borde se den!

 Dock måste jag sänka poängen lite eftersom det kanske inte kommer en säsong 2, men jag sänker den inte lika mycket som jag gjorde med Deadman wonderland, eftersom DW helt klart inte skulle få en till säsong, och Noragami slutade på ett bättre sätt. Visst finns det fler saker som man vill vet mer om, men till skillnad från DW så har inte Noragami en enorm plot som inte alls blir avslutad i säsong 1. Så jag tänker ge Noragami:

8/10

Helt klart ett bra anime-tips!

Snälla ge mig en till säsong, jag vet inte om jag orkar läsa ännu en manga. Jag håller redan på med så många! (Har dock redan laddat ner alla Noragami kapitel som finns på appen som jag äger...). 

--------------------------------------------------------------

Jag hade helt glömt bort att göra den här, så den kom lite sent. Det var inte en så bra idé att ta en paus emellan och kolla på annat...jag minns inte detaljerna så bra nu. -.-  Om jag av någon anledning hade ogillat någon med den, så skulle jag ha kommit ihåg det, så jag är helt säker på att den förtjänar 8/10. Om en säsong 2 kommer och är lika bra så kanske poängen höjs till 9/10. ^^

 Kommentera gärna vad ni tycker om mina recensioner. Kommentera också gärna om du har sett animen och har egna åsikter om den. :3

 Hare gött! ^^

//Fille   

Lite sent, men hann i alla fall innan påsken var slut! xD

 Jag ville rita en liten påskbild, och även om den inte var så jätteseriös så tog det rätt lång tid att rita den...

Här är den i alla fall: 

 Det var rätt kul att rita något mer...tecknat och barnsligt. xD

Hoppas att ni har kul under påsken! ^^

Jag gör inget speciellt, ska ta och spela lite Snk med min kusin om ett tag, sen kanske jag tar och tittar på lite anime...

 Såg just Attack on titan OVA2 också...den var konstig men rolig. Det var kul att se lite mer av andra karaktärer. Älskar Sasha och Connie! Dock ogillar jag Jean...He's an asshole! Jag menar inte att han är en dålig karaktär! Det är skillnad mellan en dålig karaktär och en karaktär som är en dålig person. xD Jean råkar bara vara en sådan person som går mig på nerverna...

 (Är hemma igen förresten. Kunde inte skriva i stugan för internet var för dåligt).

 Hare gött och glad påsk då! ^^

//Fille