Lägret låg inte så långt borta från staden, men det tog ändå ett tag att komma dit. Så efter en halvtimme stod Fox och Scott utanför det höga elektriska stängslet som omringade gården, och väntade på att någon skulle komma och öppna.
Genom stängslet kunde man se en herrgård, stor och vit med galler för fönstren. Fast den vita färgen var inte så vit längre, den var mer grå och sliten.
 "Borde inte någon hålla vakt?" muttrade Scott och såg sig omkring.
"Jo..." suckade Fox lite irriterat när han förstod vems tur det var att vakta grinden. Av någon anledning dök hon alltid upp sent.
 Han fick lust att ropa på någon, men han ville inte bryta mot reglerna. Det här lägret hade fem stamregler som alla måste följa, annars kunde man bli utsparkad, dock hände det väldigt sällan. Om man bara gjorde det en gång så straffades man bara lite, men om man upprepade det flera gånger blev man lämnad och tvingades försöka klara sig på egen hand.
Att ropa eller skrika var en av de fem reglerna eftersom höga ljud attraherade de trasiga. De andra fyra reglerna var:

• Skada en människa bara om det verkligen behövs.
• Gå aldrig ensam.
• Följd alltid dina order.
• Håll ingenting hemligt för de andra i gruppen.

Fox var fullt medveten om att han nu tänkte bryta mot den sista regeln, men han tänkte berätta om den konstiga flickan någon gång, men nu var inte rätt tillfälle. Gruppen hade haft en del problem under den senaste tiden, och han ville inte jaga upp dem mer än de redan var, för nyheten om en överlevare som kidnappade dem skulle definitivt göra det. Många var väldigt beskyddande, och många ville att gruppen skulle växa, så om de hörde om flickan skulle de säkert jaga rätt på henne och föra henne till lägret, men hon skulle nog vara hatad av de som tänkte som Scott.
 Lägret bestod egentligen av tre slags grupper, de beskyddande, de som ville växa, och de som helt enkelt inte ville vara ensamma. Den sistnämnda var minst, men samtidigt störts. För ingen i lägret ville vara ensamma, men det var få av dem som endast tänkte på det. Resten var de som hade delat upp sig i de andra två grupperna. Scott var med i den beskyddande gruppen och såg allt och alla som på något sätt hade skadat eller skrämt någon i gruppen, som ett hot. Så i hans ögon var flickan ett hot, medans hon var en ensam och vilsen flicka i Fox ögon. Han tillhörde den minsta gruppen, den som inte brydde sig om något annat än att slippa vara ensam.
 Efter att ha stått där i över tio minuter dök den korta flickan äntligen upp. Hon kom gåendes mot grinden med blicken fäst på sina fötter som långsamt rörde sig framåt. Hennes axellånga bruna hår låg som ett fågelbo runt hennes huvud, och hennes vita tröja och blåa jeans hade gräs- och jordfläckar överallt på sig. Det verkade som att hon hade råkat somna igen.
När hon höjde blicken och fick syn på Scott och Fox som otåligt väntade på att hon skulle öppna grinden, stannade hon plötsligt och spärrade upp hennes redan stora gröna ögon.
 "Woah ni lever!" utbrast hon med sin rätt mörka röst och Fox nickade.
"Ja, så kan du ta och öppna grinden så vi får komma in innan vi faktiskt dör?" sa Scott irriterat och hon gick bort till det lilla skjulet bredvid grinden. Strax efter att hon försvunnit in i den lilla byggnaden öppnades grindarna och de kunde äntligen komma in bakom det skyddande stängslet.
 "Tack Annie" sa Fox när hon kom ut igen efter att ha stängt grindarna på nytt.
"Vilken dag är det?" frågade hon bara förvirrat med en fundersam min, som om hon försökte få ihop ett svårt pussel.
 "Det är torsdag" muttrade Scott innan han gick iväg mot den stora herrgården.
"Torsdag?..." mumlade hon och Fox väntade tålmodigt på att hon skulle förstå vad det nu var som hon tänkte på.
 "Men...ni stack väl på en onsdag?" frågade hon tillslut och Fox förstod äntligen vad hon var så förvirrad över.
"Ingen fara du har inte tappat koll på tiden, vi skulle ha kommit tillbaka igår men vi fick lite problem" sa han lugnande och Annie såg ut att pusta ut.
 "Puh, bra. Jag trodde att jag bara hade inbillat mig".
Fox log svagt och såg bort mot Scott som just försvann in i den stora byggnaden. Han verkade vara väldigt sur över att behöva bryta mot en regel. Han visste att om han berättade för någon så skulle han bryta mot regel fyra, men om han inte bröt den regeln så skulle han bryta regel fem, så han var nog rätt frustrerad över vad han skulle göra.
 "Alla har varit väldigt oroliga. Ni skulle ha sett Mikael igår när ni inte kom tillbaka. Han blev helt tokig" sa Annie lite roat och drog tillbaka Fox ur hans tankar.
 "Jag tänkte väl det, förlåt" sa han lite skamset men hon viftade bara bort hans ursäkt med ett leende.
"Nej det är inget att be om ursäkt för. Det var underhållande att se, men jag måste erkänna. Jag blev själv rätt orolig jag med. Du är inte den typen som brukar komma sent direkt, och det var inget stort uppdrag ni hade".
 "Som sagt, vi fick en del problem. Vi var tvugna att övernatta i staden" suckade Fox och Annie sträckte på armarna med en gäspning.
 "Prata inte om övernattning. Jag sov inte ett skit inatt på grund av allt ståhej".
"Jag lyckades sova trots de trasiga, dock vaknade jag upp stel som en pinne". Han mindes plötsligt smärtan i hans nacke som hade börjat försvinna, och det kändes fortfarande i handlederna att de hade varit bundna hela natten. "Jag borde gå in och förklara för chefen varför vi kom så sent". Sa han sedan medan han gned sina ömma handleder. Annie kollade lite konstigt på honom när han gjorde en smärtsam min, men hon brukade inte orka lägga sig i, så hon lät det passera.
 "Det är därför jag inte vill få en högre rankning, jag skulle bara glömma att rapportera" suckade hon bara och Fox log snabbt innan han började gå mot herrgården.
"Du förresten!" halvropade hon efter honom efter att han kommit fram till den lilla trappan till byggnaden, och han vände sig om.
 "Berätta inte att jag var sen är du snäll" sa hon lite skamset och Fox nickade.
"Visst, men kom inte sent nästa gång okej?".
 "Jaja..." muttrade hon och drog handen genom sitt toviga hår. Den fastnade halvvägs så hon kunde inte dra den rakt igenom, men hon verkade inte bry sig för hon vände sig bara om och ställde sig på sin possition vid grinden, och rättade till sitt snipergevär som hängde på ryggen.
 Väl inne i byggnaden var han tvungen att stanna igen, för Mikael sprang genast fram till honom med ett lättat leende.
"Herregud Fox, skräm oss inte sådär" halvskrattade han och lade armarna i kors. Hans rätt långa svarta hår låg, som vanligt, spikrakt längs hans rygg, och den lättade blicken i hans smala gröna ögon syntes tydligt. Han hade alltid varit dålig på att gömma sina känslor. Inte bara i ögonen, hela hans skäggiga ansikte avslöjade honom oftast på en gång.
 "Scott berättade vad som hände, vilken otur ni har. Först Lucas, och nu det här. Eller ni hade tur på ett sätt också eftersom ingen..." han tystnade när han fick syn på Fox plötsligt besvärade och nästan sorgsna ansiktsuttryck. "Du måste släppa det. Till och med jag har gått vidare, vi har helt enkelt inte råd att gå omkring och tänka på sådant" suckade han och Fox nickade. Han visste att det var onödigt och dumt att tänka på det, han brukade inte ens tänka på det, egentligen var det bara Mikael som vägrade sluta påminna honom om det. Mikael kanske sa att han hade gått vidare, men Fox trodde att han egentligen var den som inte kunde släppa det. Såklart sörjde Fox fortfarande sin fallna vän, men han levde vidare utan att låta det påverka honom. Det var inte konstigt att Mikael sällan sändes utanför stängslet, han gick bara omkring och oroade sig för framtiden och tänkte på det förflutna, men ingen orkade försöka prata med honom om det längre.
 "Har du sett chefen?" frågade Fox, inte bara för att byta samtalsämne, men han kände att det vore bäst.
"Ja han är i vapenförrådet med Leila" svarade han med ett återfunnet leende och Fox nickade.
 Han lämnade Mikael vid dörren och gick fram till den mörka trappan i mitten av det grönmålade rummet med tavlor hängades på väggarna. Alla hade blommotiv målade på sig, eller ängar med små stugor och lekande barn. Fox kunde inte låta bli att undra om man faktiskt hade varit så lycklig som barnen på målningarna innan de trasiga dök upp. Kanske hade han också kunnat växa upp ute på en gård där han inte behövde oroa sig för att bli uppäten varje dag. Där han bara kunde ha lekt med sina vänner utan några beskymmer.
Han slet irriterat blicken från målningarna och fokuserade på att ta sig upp för trappan. Fastna inte i dina fantasier. Fokusera på nutiden. Tänkte han bestämt till sig själv. Slösa inte energi på att tänka på hur det kunde ha varit.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag är fullt medveten om att det här kapitlet inte blev så bra som det kunde ha varit. Ibland blir det bara så...när jag är trött och inte riktigt vet hur jag ska skriva en sak så blir det inte så bra...men jag tyckte att det i alla fall inte var hemskt, så det får duga. xD

 Kommentera gärna nu när jag äntligen lyckades skriva klart ännu ett kapitel...:3 Vad tycker ni om alla karaktärer? Jag tycker inte att karaktärer är min starka sida precis...jag tycker mer om att beskriva saker (vilket ni antagligen kommer märka i senare kapitel...hehe...). 

En sak klar på listan i alla fall...nu till nästa sak!   

Hare gött! ^^

 //Fille   

 

Unia

29 maj 2014 11:41

Du är så bra på att skapa en verklighetskänsla! :D Och jag gillar verkligen Fox :)

http://unias.bloggplatsen.se

Fille

30 maj 2014 18:55

thank you! ^^

 

Not Picasso

30 maj 2014 10:46

Omg this is amaze

Jag vet inte vad mer jag ska säga utom att jag verkligen vill veta vart du är på väg med den här storyn och karaktärerna (som jag gillar hittills), I'm so excited when this gets going. Jag säger inte att det inte är bra nu, utan antar bara att den "riktiga" konflikten inte riktigt har börjat än?
Eller så har den det och jag är dum xD

In any case, good chapter ^^

http://obviouslynotpicasso.bloggplatsen.se

Fille

30 maj 2014 18:57

Yay! :D
Nej själva konflikten har inte startat än, men jag vill komma till den så fort som möjligt, dock vet jag inte riktigt hur jag ska starta den. xD
Thank you! ^^

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur ofta får man höra att om man "lätt" blir stött så borde man inte vara på internet? Hur många har sett någon säga eller skriva något som helt klart ät stötande, och sedan när denna får kritik om hens beteénde så använder hen frasen "Vad förväntar ...

Jag gör inte så mycket nuförtiden...i alla fall inget som jag kan visa eller skriva om. När jag ritar så arbetar jag oftast med en ny shit-comic (inte samma som jag visade innan...) men det är inget som jag planerar att lägga ut någonstans. Kanske i ...

För inte särskilt länge sedan lade jag ju ut två sidor av en shitty comic som jag hade påbörjat. Jag har ritat klart den scenen, men jag tror inte att jag kommer göra mer än så. Anledningen till att jag gjorde den var mest för att jag ville testa om ...

    Story: Volleyboll...den handlar om volleyboll. 10/10 would watch again! Bai!! (Yup I just had to do it again. I'm sorry).   På väg till skolan en dag stannar Hinata Shoyo vid ett skyltfönster som visar en volleybollmatch mellan två skolor, ...

Wow, bara två dagar mellan inläggen? Vafan är det som händer?  Ärligt talat har jag inte dirket något att skriva om. Jag gör det mest för att försöka komma in i bloggandet igen. xDHm...jag skulle kunna nämna att jag håller på att försöka rita en mang...